Att drunkna är inte som på film. En del hinner ropa ut sin nöd, men det är innan. Sedan kickar överlevnadsmekanismerna in, och så grymt är ödet att de främsta tecknen på att man håller på att drunkna är att man varken syns eller hörs.

Ens huvud är nästan i jämnhöjd med vattenytan, ofta bakåtlutat, blicken stel. Man skriker inte, för man är fullt upptagen med att försöka andas. Utåt sett märks inga tecken på panik, tvärtom ser man ovanligt stillsam ut. Alla experter känner till detta fenomen. Ingen enda läkare skulle efteråt få för sig att fråga varför man inte gjorde tydligare motstånd.

►LÄS MER: Efter övergreppet: De sa att jag skulle ”tänka på hans familj”

Annat är det med våldtäktsoffer. De som förväntas kunna känna igen en våldtäkt har ofta mycket lite kunskap om vad det är. Även en del domstolar förväntar sig att det ska vara dramatiskt, som på film, och förstår inte de överlevnadsmekanismer som kickar in. Frozen fright, kallar psykologin det när någon som utsätts för ett trauma reagerar med att bli passiv; spela död.

Det är en smart strategi. För hur skulle du, herr nämndeman, reagera om någon med våld, eller hot om våld, tog sig innanför dina byxor fastän du gjort klart att du inte ville. Skulle du våga fortsätta kämpa? Eller skulle din chockade autopilotröst ta över; den som faktiskt någonstans är logisk när den säger dig att risken är att det blir ännu värre om du fortsätter spjärna emot?

Allt fler ropar på lagändringar. Själv skulle jag vilja säga att det räcker alldeles utmärkt med de lagar vi redan har. Domstolarna behöver bara använda dem. 

De måste sätta sig in i vad en ”särskilt utsatt situation” betyder i våldtäktssammanhang, i stället för att hålla det emot den utsatta att hen inte försökte ta sig därifrån. De måste börja ta till sig begrepp som ”likgiltighetsuppsåt”, vilket betyder att gärningspersonen inte brytt sig om hur handlingen har påverkat offret. De måste se till ordet "rimligt" i ”utom rimligt tvivel”, och sluta tolka termen som att även de mest långsökta bortförklaringar ska godtas. 

►LÄS MER: Debatt: Till alla män – ni måste stå upp för era systrar

Det finns dessutom en lag som skulle kunna tillämpas vid gruppvåldtäkter, nämligen den som säger att man är skyldig att larma om pågående brott så länge ens eget eller ens närståendes liv inte är i fara. Lagen skärptes ytterligare nu 1 juli, så att den som själv ingår i sammanhanget även är skyldig att försöka förhindra brottet. Om denna lag började användas skulle gärningspersonerna inte längre kunna gå helt fria bara för att de var så många att offret inte säkert kunde säga vem som gjorde vad. 

Våldtäkt är tyvärr ett svårbevisat brott. Ord står mot ord, för det finns sällan teknisk bevisning och nästan aldrig några direkta vittnen. Ett frikännande är inte i sig ett underbetyg åt rättvisan, det är viktigt att inskärpa. Vi kan helt enkelt inte begära att varje anklagad ska dömas. Men vad vi däremot kan begära är att domstolarna faktiskt anstränger sig för att rättssäkerheten även ska omfatta offren.

+ Fint när människor engagerar sig i frågan om mäns våld mot kvinnor. 

– ...men att det i en hel del fall bara handlar om att använda denna fråga för rasistiska syften, och att intresset sjunker när det visar sig att gärningspersonen var blond och blåögd. Fy fan.