En del oroar sig för Vladimir Putins Ryssland. Andra för det auktoritära stöveltrampet som ekar genom Europa, Amerika och Asien. Ytterligare några för att islamister ska ta över världen. Eller för det malätna lapptäcke som är svensk välfärd.

Varken posten eller järnvägen funkar längre. Försvaret förväntas numera bara kunna hålla ihop en vecka, och myndigheterna rekommenderar allmänheten att bunkra med färskvatten, mat och andra förnödenheter så att det räcker i minst tre dygn.

Somliga bunkrar mer än så. De förbereder sig på en framtid där det civiliserade samhället som vi känner det är upplöst och var och en måste klara sig själv. Dessa förberedare, preppers, är en växande rörelse av personer som ämnar överleva när katastrofen kommer. Inte om: När.

Folk har förstås historien igenom varit övertygade om att just de lever i de yttersta av tider, men frågan är om så många varit så väldigt rädda som i dag. Trots den allmänt utbredda apokalypsstämningen verkar dock ingen vilja prata om det som faktiskt på riktigt är det allra största hotet mot mänskligheten någonsin, och som vi står inför här och nu.

LÄS MER: Jag ska göra som Jimmie Åkesson vill 

Jag talar om ett scenario som är som alla Hollywoods miljökatastroffilmer på en och samma gång. Där havet väller in och äter upp kusterna, tornados river bebyggelsen sönder och samman, extrema väderomslag dödar både växtlighet och djur och gör mat till en bristvara med massvält som följd.

Asfalten smälter bort i värmeböljan, tekniken slutar fungera, södra Europa blir till slut obeboeligt av hettan. "Ja, miljökatastroferna som klimatförändringarna leder till är systemkollaps, på riktigt, med kraschade civilisationer och enorma flyktingströmmar som följd. 

Så kan vi sitta på semesterflyget till Thailand och titta på våra barn och tänka att vi älskar dem och vill skydda dem mot allt ont, samtidigt som planets utsläpp smälter sju kvadratmeter is på jorden inunder oss och därmed gör deras framtid sämre. Siffran är hämtad från senaste numret av tidskriften Science, som brutit ned allt till individnivå i hopp om att det kan få folk att ta ansvar.

Några grader hit och dit låter ju annars inte så mycket. Men ekosystemet är finkalibrerat, de där få graderna räcker. Den sammanställda forskningen tyder dessutom på att beräkningarna av vår klimatpåverkan hittills varit för optimistiska; att utvecklingen redan börjat driva sig själv. Det kommer nya miljölarm varje vecka nu, som aldrig blir mer än notiser: döda korallrev, tio grader varmare än normalt på Arktis, varmvattenfisk som letat sig in i svenska vatten.

LÄS MER: Det är inte bröstgooglade 12-åringar som är problemet 

Det är möjligt att det verkligen hjälper att informera om den skada man gör varje gång man äter en biff eller dricker en flaska mineralvatten, såsom Science tänker sig. Men bäst av allt vore det kanske om vi slutade prata om ”miljön” och ”klimatfrågor”. För miljön skulle ärligt talat klara sig bättre utan oss, och det är inte klimatet som riskerar undergång. Det är vi.

+ Söndagsintervjun i P1 med Kristina Lugn. Åh vad hon behövs.
– Black Mirror. Varför hyllas denna tv-serie som smart och skicklig samhällskritik? Maken till grund moralism…