Jag står och lagar mat, barnen leker i vardagsrummet. Plötsligt hör jag det. Min 3,5-åring säger ordet man inte får säga när man är liten. Han säger ”fan”. Eller mer ”faen”, säger han. Då skrattar hans storasyster. Sen skrattar han själv. Min spontana reaktion är att jag också vill skratta, för det låter väldigt gulligt när han använder ett ord som han inte har en aning om vad det betyder. Men jag hejdar mig och låter skrattet i stället bli en tillsägelse. För jag har ju lärt mig att man ska lära barn att det är fult att svära.

Några dagar senare kommer det ett nytt ”faen” från min son. Och jag är på väg att ge honom en ny tillsägelse. Men bestämmer mig för att jag inte orkar skälla och låter honom vara.

Sen börjar jag fundera på barn och svordomar.  Både jag och min man svär en del, speciellt när vi är hemma. Och då är det ju självklart att även våra barn snappar upp vårt språk. Men varför är det så hemskt med barn som svär? För min del är det för att jag är orolig för vad andra ska tycka om mina barn om de svär. Att de ska tro att mina barn är ovårdade, ouppfostrade, olydiga. Att de har ett dåligt ordförråd och obildade föräldrar. Rent av dåliga föräldrar. 
 
Jag är rädd att folk ska tro att jag är en usel mamma om mina barn svär. Det måste till varje pris undvikas, alltså är svordomar förbjudna. Jag vill helt enkelt skydda mig själv, det är därför jag vill att barnen ska ha ett vårdat språk.
 
När jag insåg att det var för min egen del som jag har förbjudit svordomar, så blev det ganska lätt att ta bort förbudet. Dessutom innebär det en sak mindre att tjata om för min del. Nu har vi infört en frizon för svordomar hemma hos oss. Så fort man kommer in i vårt hus får man svära precis hur mycket man vill (lyckligtvis kan mina barn bara två svärord än så länge).
 
Friheten att svära gäller alla som kommer hem till oss, barn som vuxna. Alla får säga fula ord. När jag berättar om våra nya regler (eller snarare avsaknaden av regler) kring svordomar hemma hos oss, är det många som häpnar. ”Så kan man väl inte göra?” säger de och undrar om jag blivit sinnesförvirrad. Barn som svär provocerar vuxna. Föräldrar som inte sätter stopp för ett ovårdat språk provocerar ännu mer.
 
I början tyckte mina barn att de nya svordomsreglerna var fantastiska och mycket spännande. De bjöd in både grannar och kompisar som stod i vår hall och svor så mycket de orkade. Men efter några dagar var det inte så roligt längre. Så nu svär vi bara ibland hemma hos oss. Bara när det är absolut nödvändigt.
 
Fan, va stolt jag är!
 

+ God jul till behövande. Stadsmissionen som ger behövande en värdig jul.

– Världsfrånvända politiker. Politiker som aldrig haft ett vanligt jobb.