ALEXANDRA PASCALIDOU: I tisdags, när länstrafiken i Luleå avstannat efter att staden förvandlats till en isbana, halkade jag in på Luleå Kulturhus för att tala om min bok ”Kaos- ett grekiskt krislexikon”. 

Där mötte jag Theo & Haifa. De nya invandrarna. De som i likhet med hundratusentals andra unga, hungriga, högutbildade tvingats rycka upp sina rötter från den skuldsatta södern i Eurokrisens spår. Den som fått lingvister från Lissabon att jobba i lager i Amsterdam och spanska statsvetare att servera bratwurst i Stuttgart. 

Haifa föddes i Tripoli, Libyen av en libysk far och en grekisk mor och flyttade till Grekland lagom till skolstarten. I Libyen hade hon kallats grekinnan för att i Aten få höra av en klasskamrat att det inte finns några svarta greker. Men i sin spegel såg Haifa en stolt, stark, svart kvinna som kunde klara allt. Hon studerade till barnläkare och köpte tillsammans med sin älskade Theo en lägenhet med utsikt mot Akropolis som de fyllde med nya möbler och förhoppningar. De hann knappt packa upp möblerna innan Theo, som redigerade stora dramaserier och dokumentärer i grekisk tv, började skönja mörka moln som seglade in över den attiska himlen. 

”Vi måste flytta” sa Theo till sin vackra fru och lät henne välja mellan fem länder. De kastade pil över EU-kartan och landade i Luleå.  Haifa fick direkt jobb som barnläkare på Piteå Älvdals Sjukhus och privat svenskundervisning. Theo kämpar på SFI där invandrare med helt olika utbildningsnivåer och förutsättningar buntas ihop. 

När de berättar om livet i Luleå låter de som om de funnit sitt Shangri-La. När mörkret och kylan sveper in och depressionen knackar på dörren bjuder de hem sina vänner på multikultimiddagar. Nyanlända spanjorer, portugiser, greker och österrikare turas om att bjuda på sina hemlandsrätter. Moussaka, paella och schnitzel, en omgång monopol eller kortspel, i en samvaro som verkar som antibiotika mot vinterns vindar och våndor. Skuld-
söderns finansiella förbannelse är en välsignelse för Norrbotten. 

När vi fikar efter föreläsningen tipsar radiojournalisten Kerstin Wixe Theo om potentiella arbetsgivare. Kerstins egna barn har också omplanterat sina rötter. Det var inte nöden utan lusten som förde
juristdottern till Bryssel och sonen till ett liv som kringflackande cirkusartist i världen. ”Jag har blivit mormor till en fransktalande flicka”, säger Kerstin som försöker förbättra franskan för att krympa avstånden. 

Där sitter vi i Luleå, en prick på kartan som blivit en korsväg för människor som i nöd och lust rör sig över verkliga eller imaginära gränser och det slår mig att hela världen är ett främmande land som vi gör till vårt hemland.

+ Romsk filmfestival. I dag inviger jag den Romska Filmfestivalen på Göteborgs Stadsmuseum. Passa på att se film om världens mest marginaliserade minoritet.


– Bortförda journalister. Journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström har blivit bortförda i Syrien.