Vilka värderingar vägleder president Putin? Vilken människosyn ligger till grund för beslutsfattandet i Moskva?

Frågorna infinner sig varje gång det rapporteras om den ryska statsledningens bristande respekt för mänskliga rättigheter. Enligt svenska UD präglas Ryssland av en korrupt förvaltning, inskränkta politiska rättigheter och ett icke fungerande rättssystem. Samtidigt är klyftorna i det ryska samhället avgrundsdjupa, yttrandefriheten är begränsad och oppositionella motarbetas eller fängslas.

De grövsta människorättsbrotten begås i norra Kaukasus där människor lever i en explosiv blandning av ekonomisk hopplöshet, politisk maktkamp och religiös extremism. I Tjetjenien har de auktoritära dragen blivit tydligare – inte sällan förekommer tortyr, försvinnanden och godtyckliga arresteringar. 

Att utvecklingen går åt fel håll i Ryssland är känt sedan länge. Illavarslande rapporter om manipulation av lagar och valresultat talar sitt tydliga språk, skakande vittnesmål om stalinistiska tendenser och mord på journalister illustrerar allvaret. För det ryska folket är föraktet för mänskliga rättigheter en tragedi, dessvärre får det konsekvenser även internationellt. 

Sedan flera månader tillbaka är det de ryska ledarnas inhumana agerande som blockerar varje försök att stoppa blodbadet i Syrien. I president Putins maktpolitiska spel och förvridna självbild blir stödet till diktaturen ett axiom – skakande vittnesmål om civila offer och mänskligt lidande en nullitet.  

I FN:s just publicerade rapport om barn och väpnade konflikter blottläggs grymheten hos den av Ryssland så omhuldade regimen i Damaskus. Av rapporten framgår att små barn i Syrien mördas, lemlästas, torteras och utsätts för sexuellt våld – ett stort antal 8–13-åringar har kidnappats från sina familjer och används som mänskliga sköldar.

När världssamfundet nu vill sända observatörer och humanitära insatsstyrkor för att få slut på övergreppen – då väljer Putin att hota med avancerade ryska robotar och utökade vapenleveranser till den syriska regimen.   

På våren 1986 bevakade jag tillsammans med några journalistkolleger ett svenskt statsministerbesök i Moskva. I samband med en välkomstceremoni släpptes vi in i Kreml och från någon av de gyllene salarna minns jag hur den dåvarande Sovjetledaren Michail Gorbatjov plötsligt dök upp.

Utan att säga ett ord sjönk han ner bakom ett stort skrivbord i rummet där vi befann oss. För ett ögonblick tycktes han drömma sig bort – i väntan på att ceremonin skulle starta såg han ut att förlora sig i de djupaste tankar och funderingar. Det kändes som att glänta på en dörr till den innersta makten, som om mannen bakom skrivbordet hade all världens förhoppningar på sina axlar och att han en gång för alla höll på att göra upp med en historia av förtryck.Det blev inte så – med Putin grusades förhoppningarna. 

+ Sommarlovet. Symbol för frihet och förhoppningar – allt viktigare för hårt pressade barn och ungdomar.

S-förslag om sommarskola. Hjärtlöst att de som behöver sommarlovet bäst ska vara kvar i skolan – satsa på kvalitet under terminerna i stället.