Killen med den elektriska blåa blicken kliver upp på Clarion Sign Hotels upplysta scen, greppar min mikrofon och säger: ”Jag heter Micke och jag vill tacka min ADHD för att den fört mig hit”.

MISAs konferens handlar om människor med intellektuellt och psykiskt funktionshinder som sällan släpps in på arbetsmarknaden. Unga och gamla med Aspbergers syndrom, ADHD, bipolära och andra diagnoser som får personalchefer att reflexmässigt kasta deras ansökningshandlingar i papperskorgen.
Rädsla, osäkerhet, fördomar eller en reflexmässig bortsorteringsmekanism som delar upp människor i dugliga och odugliga. Normala och onormala. Utan närmare eftertanke. 

Den unga kvinnan med Aspbergers syndrom som just fått sitt livs första anställning på Scandic hotell visar sig vara ett föredöme i organisation, systematiskt tänkande och minutiös ordning. Ett sjukdomssymptom som istället för att avskräcka och få oss att vända henne ryggen kan vara en fördel på arbetsmarknaden.

Med ett smittsamt leende berättar Carina om glädjen i att ha ett arbete att gå till. Att ha arbetskamrater och vardagsrutiner och schema i skift. Hennes stolta chef säger att det enda som krävs för att hon ska fungera på arbetsplatsen är att hon inte får hundra olika besked från olika håll. Ty det förmår hon inte hantera. Men hennes förmåga att fokusera och skapa ordning och reda är unik.

Micke som tackar sin ADHD vittnar om ett liv som kantats av mobbing och utanförskap. Som åttaåring föreslog han för sin lärare att de skulle ha en mer individanpassad undervisning. Det tyckte läraren var ”onormalt”. Normaliteten är en strypsnara som rymmer allt färre.

Kanske var Micke bara före sin tid. Med åren kom han att balansera sin sköra självkänsla med sin ADHD. När han hörde en engelsk professor tala i radion ringde han upp honom direkt. ”Jag ser inga gränser. Jag gör det omöjliga”, säger han och jag ser en ung man som låter som vilken framgångscoach som helst.

Det är ju det alla lukrativa lyckocoacher predikar. Att våga lite mer. Hur många av historiens hjältar hade egentligen ADHD utan att ha tilldelats diagnosen och den obarmhärtiga stämpeln av att vara onormala?
Enligt undersökningar har en högre andel chefer än resten av befolkningen psykopatiska drag. Egenskaper som kan fungera som motorer i karriären.
”Det enda vi som har ADHD behöver, vi som älskar att starta upp projekt, att springa dit hjärtat leder oss, är att omges av duktiga administratörer” säger Micke.

Vi är alla olika. Vissa har diagnoser. Andra inte. Istället för att fängsla folk med funktionshinder i livslånga sjukskrivningar borde vi se dem som en tillgång. Vi föddes inte för att försöka bli ”normala”. Vi föddes för att stå ut.

+ Unga, svenska barnklädesdesignern Lisa A Carrol med sin ljuvliga kollektion Livly!

– Nedskärningar i Kriminalvården krävde ett ungt människoliv. Sorgligt.