Jag är på väg att göra något så oerhört dumt, jag vet det men inget kan stoppa mig. Jag är på väg att köpa ett par jeans som kräver fyra händer. Expediten förklarar ”Vi gör så här: jag ställer mig bakom dig och så jobbar vi i team. 1, 2, 3 så drar du upp dragkedjan så knäpper jag! Är du beredd? Nu kör vi: ETT TVÅ TRE!!!” Jeansen är på! Det är lite svårt att gå i så här tighta jeans men känns så värt det på något konstigt vis och expediten verkar så van vid hela upplägget att jag tänker att det måste vara så här alla köper jeans nuförtiden.  

Jag köper dem. Ikväll ska jag ut och äta middag. Det är bara några saker jag inte riktigt har tänkt på. För det första är det svårt att sitta i väldigt nya, extremt trånga jeans. För det andra är det svårt att äta när man har dem på sig. En inre röst viskar Nothing tastes as good as skinny feels men tillägger genast … except … food. Dessutom behöver jag expeditens hjälp för att knäppa jeansen igen efter en sväng till damrummet. Men nu är hon minsann inte i närheten. Jeansen får förbli oknäppta vilket ser rätt sloppy ut men nu kan jag å andra sidan äta. Win some, lose some. 

Sedan kämpar jag på med jeansen och får hjälp av min man när det behövs extra händer. Men jeansen blir aldrig så bra som utlovat och när jag inte kan leka med mina barn när jag har dem på mig blir det hela så absurt att jeansen skänks till en petite granne som kan knäppa dem helt på egen hand. 

Det är med de här bittra erfarenheterna i färskt minne jag går in i en helt annan jeansbutik och framför min underliga önskan om att få köpa ”ett par lite för stora jeans”. Killen i butiken ser allvarligt på mig och säger ”Varför? Tillåt mig … och lägger sedan sina händer på mina höfter innan han med kännarmin rabblar de siffror som tydligen är mina jeansmått. Han hämtar ett par jeans som sitter perfekt. Det känns så irriterande, så förutsägbart. 

Mina höfter kan inte ljuga men jag kan. Jag säger att de är för små och kräver att få köpa ett par i en storlek större. ”Gör som du vill, det är tre dagars öppet köp när du ångrar dig”.  De nya jeansen sitter verkligen inte bra. Jag ser ut lite som en säl efter en tids juicefasta – tight men lös. Jag går tillbaka med dem och byter mot rätt storlek. Killen säger ingenting. Det är alldeles för intimt alltihop – hans kännarhänder, mitt trots. Jag går aldrig mer tillbaka. Folk säger ofta att det svåraste klädinköpet är jeans.  Och nu vet jag precis vad de talar om.

+ Mobilförbud Att det kanske äntligen blir mobilförbud (iallafall utan handsfree) i bil.


– Mobilförare Att det krävs en lagändring för att slippa bli påkörd av folk som SMS:ar.