Världens näst mäktigaste man är en svensk, Markus ”Notch” Persson från Farsta, skaparen av Minecraft. Åtminstone om man får tro tidningen Times omröstning. Själv tar Markus Persson detta med jämnmod. ”Jag har bara gjort ett spel”.

Många dagar vill jag hålla med. Speciellt när ungarna har blivit helt världsfrånvända av spelandet och sexåringen drömmer mardrömmar om lava och att sitta fast i en hemlig gång under vattnet. ”Det är ju bara ett spel! Stäng av!” 

Som tur är, är jag fortfarande världens mäktigaste i vår familj, så de lyssnar. Vi stänger av alla skärmar och ger oss ut i det icke virtuella äventyret som väntar utanför dörren. Det där som kallas Livet. Men okej, det är begränsande. Jag vet. För det är bara i Minecraft som mina ungar kan bygga en hel Melodifestivalarena och skapa egna popstjärnor. Det är bara här de kan bygga pyramider och vandra omkring i antikens Egypten. Här kan de lära sig stadsplanering, inklusive komplicerat tänk kring elektricitet, vattensystem och miljövett. 

Även jag, den inbitna spelmotståndaren, måste tillstå att det här är hjärngympa på en rätt avancerad nivå. Och inte bara för mina barn. J ag läste nyligen om en professor, Jeffrey Brand på Universitetet i Bond i Australien, som inte tyckte att det var bra att hans studenter satt ensamma och sysslolösa när universitetet tvingades stänga på grund av en översvämning. Han skapade ett virtuellt klassrum i Minecraft där alla kunde logga in. Sällan har väl studenter varit så lyckliga. ”Jag kom ända upp till nivå 26!”, jublade Steven Kuiken. När undervisningen var slut gick alla ut på det virtuella campusområdet och smällde av några ton fyrverkerier. Bara för att de kunde. 

På SVT Nyheter såg jag ett reportage om ett FN-projekt som ska rusta upp slumområden på trehundra platser i världen. FN-projektet använder Minecraft i olika workshops för att föra en dialog med invånarna. ”Då har vi ett verktyg som gör att vi bättre kan kommunicera med ungdomar än med medelålders ingenjörer, som brukar vara de som bestämmer”, säger Thomas Melin på UN-Habitat i Nairobi.  

Medborgarna, även analfabeter, kan omedelbart se hur slutresultatet blir och rätta till det som inte fungerar i vardagen. Kibera, ett slumområde i Kenyas huvudstad Nairobi är först ut. Alla kan vara med och påverka och ha synpunkter. Det är sann demokrati. Svenska Mojang, som skapat spelet, är dessutom huvudfinansiär i projektet.

När jag får höra sådana berättelser - och det finns många fler - då måste till och med jag gilla Minecraft. För det visserligen bara ett spel, men rätt använt kan det förändra världen.