Vad vill en muslim? Vad står muslimerna för? Under den senaste veckans drevliknande attacker mot Omar Mustafa, nyss invald i (s) partistyrelse och nu borta därifrån, är det ungefär den frågan som ställts mellan raderna. Och på bara en vecka blev Sverige litet mer danmarkifierat. Men frågan är lätt att svara på – muslimer i detta land vill ungefär detsamma som alla andra innevånare vill. Okej, det finns några verkliga extremister bland befolkningen, alltifrån kristna präster som inte tål kvinnliga präster eller ogillar homosexuella bort till lika fundamentalistiska imamer som menar att män och kvinnor av Gud är satta att spela helt olika roller i ett samhälle. Det är tröttsamma människor, men ganska få kommer att lyssna till vad de säger.

Mitt intryck efter ett helt liv i detta land är att de allra flesta muslimer vill ha ett jobb, en inkomst och en hygglig trygghet i livet. De flesta av dem som i någon mening känner sig som muslimer går exempelvis inte ens i moskén, det är bara en minoritet som sysslar med sådant; ibland nämns siffran 5 procent som religiöst praktiserande men allt sådant är naturligtvis omöjligt att beräkna. Tanken att exempelvis Islamska förbundet skulle vara representativt för muslimer i Sverige är lika felaktig som att Svenska kyrkan skulle vara representativ för etniska svenskar (vad nu det är).  

Mer typiskt för dem som skulle kunna räknas till gruppen muslimer i Sverige är snarare att de flesta av dem sociologiskt hör till klassamhällets nedre halva – alltså till den folkmajoritet som jag brukar kalla den brett definierade arbetarklassen, där LOs medlemmar samt många lägre tjänstemän ingår. Om socialdemokratin vore ett parti som attraherade denna breda arbetarklass skulle ingen inkvotering av ”muslimer” behövas – de med muslimsk bakgrund skulle av klassmässiga skäl till slut bli fler och ta plats inom arbetarrörelsen. Redan nu är det troligen ändå så att de flesta med muslimsk bakgrund faktiskt röstar på socialdemokraterna och de gör det just för att de uppfattat partiet som mer av förespråkare av social jämlikhet än de borgerliga alternativen.  

Men när (s) valde in Omar Mustafa i partistyrelsen var det nog tyvärr för att partiet så hett önskade sig just en person med muslimsk bakgrund där. Det blev viktigare än att exakt ta reda på hur han ställer sig till kvinnors lika rättigheter, till antisemitism eller till homosexuella.

Och det är precis där allt går fel. Universella politiska värderingar om frihet och jämlikhet samt klass och kön måste inom arbetarrörelsen – och det gäller även för liberaler – alltid gå före alla religiösa och etniska kategorier. På annat sätt kan vi inte ha det. Blodsband och Gud har inte i politiken att göra.

+ Våren Den första verkliga vårdagen! Snödropp har ersatts av snödroppar.

– Tv-våren Danska kriminalserien ”Brottet” är slut. Hjälp. Vad ska man nu göra på söndagarna klockan nio?