Jag älskar Magdalena Ribbings frågespalt i DN. Den är tänkt att lära ut vett och etikett, men det är ytterst sällan insändarna handlar om saker som besticksplacering eller efter vilket klockslag man ej bör bära bruna skor. Snarare är de en karta över mänskliga relationer.

Någon retar sig på att svägerskan alltid somnar på soffan efter familjemiddagarna – vad säger regelboken, visst är det dålig stil? En annan undrar vad det betyder att en chef skriver ens namn med liten bokstav, ”Hej terese”, är inte det ett tecken på nonchalans? En tredje undrar över det här när någon sagt att man borde ses, kan man påminna om det eller blir det dumt?

Bakom brevfrågorna skymtar skuggorna av något annat. En person har till exempel gått på ”en välkänd skådespelares” begravning och retat sig på att ungen intill jollrade sönder hela denna ”sista föreställning”. Ordet ”föreställning” är avslöjande, för har man någon som helst relation till den döda skulle man ju aldrig tänka på avskedsceremonin så.

Jag ser framför mig någon som inte hade där att göra, men som smög dit ändå, slog sig ned i de bakre bänkraderna bland de andra främlingarna, irriterades över det skämmiga barnet bredvid som började överrösta showen. Kanske någon annan ”välkänd skådespelare” i raden näst längst fram till och med vände sig om och lät en föraktfull blick spilla över de obehöriga?

Hursomhelst, frågeställaren ”väste åt mamman att hon skulle gå med barnet. Bänkgrannen instämde”. Men förgäves, mamman satt kvar.

”Vad är rätt?”, lyder frågan till Magdalena Ribbing.

En annan frågeställare, som ”själv arbetat inom servicebranschen”, stör sig på att många butiksbiträden nuförtiden tuggar tuggummi så frenetiskt att man knappt hör vad de säger: ”Hur får man bort ett fenomen som detta?” Jag föreställer mig en kvinna från knappa förhållanden, en som jobbade hårt och tog sig upp till chefsnivå, yrkesstoltheten var hennes identitet, nu efter pensionen vet hon inte vem hon är längre, hon fräser åt sin man fastän han är snäll, retar sig på alla.

Ytterligare en frågeställare blir inte längre bjuden till efterjobbethäng som öl, bio med mera – ”när jag någon gång frågat, får jag svaret att exempelvis biobesöket varit spontant och att jag därför inte fått frågan, trots att jag på rasterna hört dem planera besöket i flera dagar”. Även läsaren undrar förstås vad det beror på. Otrevlig odör? Ohyfsat sätt? Olämpliga alkoholvanor?

Världens kortaste berättelse sägs vara skriven av Ernest Hemingway och lyda: ”Till salu: Babyskor. Oanvända.” Den inger precis samma känsla som när man läser frågorna till Magdalena Ribbing. Det finns så mycket outtalat mellan de korthuggna raderna, de är som romaner i miniatyr.

+ Olika personer. Instagramkontot @olikapersoner. Genier.

- 800 000 barn är nu på flykt i och runt Nigeria på grund av oroligheterna kring den islamistiska gruppen Boko Haram, detta enligt nya uppgifter från UNICEF. 800 000. Det är en helt ofattbar, hisnande siffra.