Inte för att jag provat själv, men jag har hört från en svettig person i mitt hem att ett maraton börjar efter 30 km. Det är tydligen de sista 12 kilometrarna som är den verkliga utmaningen. Därför har jag stått och hejat vid 37 kilometer för att uppmuntra och stötta en man så trött att det inte märks om han ser mig eller inte. Men efteråt har han sagt att det verkligen gjorde skillnad, påhejningen. 

Sådana upplevelser får mig att undra: Om ett maraton börjar efter 30 km, när börjar ett äktenskap eller längre förhållande? Exakt när måste man börja kämpa hårdare än tidigare för att inte bara ge upp utan i stället komma i något slags mål? Jag frågar runt lite bland mina vänner och får svar som ”när barnen kommer”, ”när barnen inte kommer”, ”efter sju år” och ”efter fem år och 15 kilo (oklart vems, kanske bådas)”.  

Sedan försöker jag sammanfatta det långvariga parlivets fördelar för en singelkompis: ”Det är väldigt mycket logistik kring barnen men också stunder av ömhet och vardagsprat”. Vi börjar skratta för det låter så futtigt och så långt från ungdomens hoppfulla visioner om partillvaron: ett roligt och givande liv för ständigt passionerade livsdrömsuppfyllande tvillingsjälar. Men i verkligheten känns till och med min krassa beskrivning ibland som att man gapar efter väl mycket. 

E n annan kompis, som fått flera små barn ganska tätt, kommenterar stressat ”Tyvärr, stunder av ömhet, det hinner vi inte med”. Jag fylls av en intensiv längtan att trösta och undrar om hon ändå upplever ”ögonblick av ömhet” från och till sin man? Det kan hon gå med på. En puss i hallen, ibland. 

En tredje kompis säger att hon och hennes sambo snarare har ”ögonkast av ömhet tvärs över rummet”. Det är så sorgligt med det krympande utrymmet för ömheten att jag drar mig från att fråga fler, i rädsla för att de inte ens ska ha ögonblick eller ögonkast av ömhet. Jag tror man klarar sig utan ganska mycket, men utan ömhet kommer man inte långt. Det låter enkelt men ömheten är det svåraste av allt. Ömheten är så viktig men tyvärr är den väldigt, väldigt känslig. Generande känslig. Den är så beroende av omsorg, sömn och ömsesidig respekt att den krymper av minsta orättvisa. Man vill säga ”skärp dig” till ömheten, men det funkar sämst av allt. 

Sanningen är att ett äktenskap börjar på riktigt den dag ömheten börjar bli hotad. Om ni fortfarande upplever ”förnimmelser av ömhet” är det ännu inte för sent, men ni är ute på väldigt tunn is. Kämpa, ömheten!

+ Medmänsklighet När medmänsklighet trumfar regler och lagar.

– Steubenville Den vidriga kvinnosyn som uppenbaras i samband med händelser som Steubenville.