Dagens Industri satte rubriken ”Nestlés ordförande: Vatten borde inte vara en rättighet”. Allt var med: Ett girigt storföretag, en arrogant chef, en vilja att privatisera planetens viktigaste resurs. 844 personer delade artikeln på Twitter och mer än 15 000 på Facebook.  

Artikeln hade allt – utom förankring i verkligheten. Tvärtom har Nestlés ordförande Peter Brabeck-Lethmat gång på gång förklarat att det vatten vi behöver för överlevnad och hygien ”är en mänsklig rättighet, och måste göras tillgängligt för alla, var de än är, även om de inte har råd att betala för det.” Däremot menade han att vatten som används industriellt, för bevattning eller till att fylla poolen, bör prissättas.

Dagens Industri byggde scoopet på en misstolkning av en åtta år gammal intervju. När tidningen förstod sin tabbe publicerade den en ny artikel med rubriken ”Nestlés ordförande: Vatten är en mänsklig rättighet”. Men den passade inte in i vår bild av en Bondskurk, så den har i skrivande stund bara retweetats sex gånger ...

Brabeck-Lethmat sa inte att vatten borde privatiseras. Men det borde han ha gjort. Motståndet kommer från dem som tror att den offentliga sektorn levererar vatten på ett bra sätt, och som den brittiske miljöaktivisten Mark Lynas påpekar: det håller inte för empirisk analys. Det offentliga gör enligt Lynas dubbelfel: Frånvaron av priser gör att vatten slösas bort av dem som inte behöver det och bristen på investeringar gör att vattnet inte når fram till dem som behöver det. Mer än 3 miljoner människor dör årligen av vattenburna sjukdomar.

Att sätta priser är ett sätt att hushålla med begränsade resurser. Om bönder betalade för det vatten de använder skulle det sporra till effektivare bevattningsformer och återvinning så mer spillvatten används till bevattning. Det skulle göra slut på den eko-skymf det innebär att odla särskilt törstiga grödor i trakter som lider av torka. För varje kilo majs Egypten importerar sparar landet en halv kubikmeter vatten.

Priser ger också resurser att göra något åt att läckande rör förlorar mycket vatten på vägen och att fattiga områden inte ansluts. Frånvaron av sådana investeringar gör att fattiga får gå långa sträckor och betala stora summor för det den urbana medelklassen kallar ”gratis vatten”. 

En Världsbanksutvärdering 2009 visade att privata vattenbolag är överlägsna när det gäller effektiva anslutningar. Skillnaden kan mätas i liv. Den tredjedel av Argentinas kommuner som privatiserade vattenförsörjningen i början av 1990-talet ökade andelen hushåll med tillgång till vatten så mycket att det bedöms ha räddat livet på runt 375 barn per år. 

Se där ett scoop Dagens Industri kan publicera nästa gång de har tomt i spalterna. 

+ ”The Hour” Brittiskt kvalitetsdrama med den BBC-engelska och det 50-talsmode som gör hela skillnaden.  

– Nestlé Nestlés många bolag har tagit emot hundratals miljoner
i skattefinansierat jordbruksstöd. Där finns ett mer rationellt skäl att angripa bolaget.