”Det här kanske provocerar folk, men…”

Hur många samtal, intervjusvar och sociala medier-poster har jag hört den senaste tiden som börjar just precis så? Det måste vara hundratals. Det skulle kunna vara ett tecken på ett spännande debattklimat; att någon är på väg ut på obruten mark. Ska hen säga något som ifrågasätter allt vi vet och får relativitetsteorin att kännas som kallprat om vädret?

Tyvärr är det sällan där den meningen slutar. Snarare brukar personen ifråga berätta en personlig erfarenhet. Kanske att hen tyckte att det var jobbigt att vara småbarnsförälder. Eller att hen älskar sitt jobb. Att hen avstår från alkohol. Att hen är vegan. Att hen trivs som singel och är osugen på att ha ett förhållande. Eller något annat som förvisso kanske inte hör helt till normen, men som ändå måste vara rätt vardagligt för en människa i modern tid. 

► LÄS MER: Nina Åkestam: "Det är viljan som har kollapsat – inte systemet"

Varje gång jag hör frasen ”det här kanske provocerar, men...” blir jag nedstämd. För jag vet ju precis varför den sägs. Den sägs inte för att man tror att det man gör är extremt, utan för att man har provat att säga samma sak vid något tidigare tillfälle och fått en veritabel skitstorm i utbyte. Hur kan du klaga på dina barn, tänk på alla oss ofrivilligt barnlösa! Du gillar inte alls att vara singel, du vet inte ditt eget bästa! Vadå vegan, hatar du köttätare eller?!

Jag har själv provocerat många gånger utan att det har varit meningen. En gång skrev jag att det var roligare att fylla 30 än 20. En annan gång att jag jobbar mindre sedan jag slutade vara fast anställd. Vid båda tillfällena fick jag aggressiva mothugg från folk som inte kände igen sig. Just DE tyckte mer om att vara 23 än 32. Just DE var småföretagare och jobbade jämt. Och eftersom det jag skrev inte stämde överens med hur just deras liv såg ut just nu, måste jag helt enkelt vara en idiot.

► LÄS MER: Nina Åkestam: "Nej, kvinnor är inte trygga i Sverige – men det är inte invandringens fel"

Det är problematiskt att utgå ifrån sina egna erfarenheter och påstå att det man själv har upplevt gäller för alla. Att jag har massor av mat i kylen betyder inte att det inte finns människor som dör av svält. Men det är precis lika knasigt att utgå ifrån att alla resonemang i hela världen ska representera en själv. Ingen kan känna igen sig i allt. Att någon har en upplevelse som skiljer sig från din är inte ett skäl att ifrågasätta hens intelligens och agenda. Om något är det en anledning att fundera på varför det skiljer sig åt. Eller så kan man helt enkelt nöja sig med att konstatera att folk är olika, och så är det med det. Det skulle spara enormt mycket energi till att rasa över saker som kanske är lite viktigare än att det finns en kvinna någonstans i Västergötland som började jobba en vecka efter att hon födde sitt andra barn.

+ Förlossningspodden. En fyr i mörkret för alla som är intresserade av hur det är att föda barn. 

- Hovrättens syns på våldtäkt. Domen för två män sänktes från grov till vanlig våldtäkt för att den ena befann sig utanför bilen där hans kompis våldtog en kvinna, och alltså inte aktivt hjälpte till. Signalerna det sänder är minst sagt märkliga.