Kära Nina, grattis till studenten! Jag kan knappt fatta att de här gymnasieåren har gått så fort. Nu har du lyckats överleva inte bara tolv års skola, utan tre månaders studentperiod där du gjorde allt som sig bör. Du har sjungit lambo, försovit dig till prov, hållit tal utan att staka dig för mycket, somnat i en port utklädd till superhjälte, förstört vita tygskor på ett lastbilsflak. I dag är det slut med allt det, för ett tag i alla fall. 

Men du behöver inte deppa. Faktum är att inget av det allra roligaste du har kommer att ha har hänt än.

Om två år kommer du att lämna allt och flytta till Paris och äntligen börja uppskatta starkt kaffe. Om fyra år kommer du i kontakt med något som heter Facebook och som kommer att ta upp fler procent av din vakna tid än du någonsin kan tänka dig. Om sex år skriver du din första debattartikel i Aftonbladet. Om nio år kommer du att sitta i en lägenhet i New York och höra din gymnasiebästis Anna berätta över Skype att hon är gravid med sitt första barn. Om elva år kommer du att flytta ihop med den mest strålande människan du någonsin har träffat och ett halvår senare kommer han att vara den som kramar dig allra hårdast på releasefesten för din första bok. 

Du kommer att bli sjuk, arg, förtvivlad och hjärtekrossad. Du kommer att hata orättvisa chefer, rasister och bullriga gubbar på Riche.

Du kommer att tro att du ska dö och ibland vara nära att göra det. Men om det är en sak jag vill säga till dig i dag så är det: oroa dig inte. Det spelar ingen roll hur duktig och felfri och välplanerad du är: allt det där kommer att hända i alla fall.

Du kan komma i tid och äta nyttig mat och dricka lagom och har välstrukna skjortor. Ha alla rätt på tentorna och skaffa extrajobb som ser bra ut på cv:t. Skaffa dig deffade armar och en snygg rumpa och ett snärtigt recept på surdegsbröd. Du kommer i alla fall att bli sjuk, arg, förtvivlad och hjärtekrossad, för inget av det har med det andra att göra.

Hur perfekt du än försöker vara kommer du nämligen aldrig att sluta vara människa. 

Så det enda du kan göra är att ta hand om alla de där roliga sakerna så bra som möjligt. Ta ett glas vin till (och en vit månad i höst). Åk på festival. Tänk på att man kan leva som Keith Richards och ändå bli gammal. Stå upp för dina åsikter. Välj kurser, jobb och vänner med hjärtat.

Hämta penicillin åt andra, så kommer de att göra det åt dig när det behövs. Kom ihåg att de flesta är för upptagna med sina egna misslyckanden för att ens lägga märke till andras. Gör det du verkligen gillar ordentligt, och skit i resten. Och glöm aldrig att du har all tid i världen. För när din tid är slut, är världen också det, i alla fall på det sättet som den var när du fanns i den.

Puss och kram Nina, på dagen tolv år senare.

+ Studentflak Älskar att vara mitt i Stockholm i början av juni, så mycket glädje i luften!

- Sura bilister. Sura bilister som tutar på studentflak. Kom igen, det är en vecka per år.