”Jaha, och du ska också börja ettan på Handels nu alltså?” säger den äldre mannen glatt och tar min hand. ”Nej”, svarar jag, ”det var snart femton år sedan. Jag ska vara med i samma paneldiskussion som du och prata om min karriär.” ”Oj hoppsan”, säger han ursäktande. ”Du får ta det som en komplimang!”

► LÄS MER: Nina Åkestam: "Moralmännen rynkar på näsan åt städhjälp – och låter kvinnorna städa"

Den här dialogen har jag haft så många gånger i mitt liv att jag inte borde bli förvånad längre. Men det blir jag. Kanske för att jag trodde att den skulle sluta när jag fyllde 25, när jag fyllde 30, när jag började klä mig i kavaj, när jag började synas i media. Men också för att jag trodde att vi efter de senaste årens diskussioner om mångfald i näringslivet skulle ha lärt oss att det är bättre att ställa öppna frågor (vad är din roll här?) än att ta saker för givet. Det som var tänkt att vara ett trevligt samtal riskerar då nämligen att i stället att avslöja de egna fördomarna. Som att en kvinna inte hör hemma i en paneldiskussion om karriär. Eller för den delen, att en kvinna tar det som en komplimang att bli tagen för mer än ett decennium yngre än hon i själva verket är, även om det innebär en drastisk förskjutning nedåt i hierarkin.

Men herregud, tänker du kanske nu, han menade ju inget illa! Och det stämmer ju. Jag är övertygad om att ingen av de dussintals äldre män som har utgått ifrån att jag är allt ifrån serveringspersonal till akrobat (jo faktiskt) har velat mig illa. Men det är inte heller poängen. Poängen är att det avslöjar exakt hur djupt fördomarna om vem som hör hemma var faktiskt sitter. När vi ska dra snabba slutsatser är det magen som styr. Och magen ser långt hår och ett rynkfritt ansikte och vill ha en kopp kaffe, inte en föreläsning.

Problemet med att kvinnor ofta uppfattas som yngre än män i samma ålder är att medan ungdom kan vara positivt i vissa sammanhang, är det inte så på maktpositioner. Där vill vi ha stabilitet, driv och erfarenhet. Det säger sig självt att någon som tror att jag precis har tagit studenten inte tycker att jag är lämpad att leda ett företag, en högskolekurs eller ett politiskt parti. Det vore ju vansinne. Och det är antagligen också en av anledningarna till att studier visar att kvinnor måste leverera betydligt mer resultat än män innan de blir befordrade. Vi måste ställa utom allt rimligt tvivel att vi faktiskt inte precis har flyttat hemifrån. 

► LÄS MER: Nina Åkestam: "Du kan väl inte vara ätstörd, du är ju tjock"

När fler kvinnor når toppen i samhället kommer det här att förändras. Men till dess ber jag alla, och framför allt medelålders män, att tänka ett varv till innan ni utgår från var någon hör hemma. Faktum är att den du vill be kila iväg efter ett glas vatten om några månader kan vara din chef. Eller att hon skriver krönikor i en av landets största tidningar. Och det kan bli så himla pinsamt. 

+ Rättviseförmedlingen. Förutom att hjälpa organisationer med bredare rekrytering kan Rättviseförmedlingen hjälpa er att ifrågasätta era egna normer och därmed undvika sådana här pinsamheter. Boka en föreläsning i dag!

- Hoppetgruppen. Har aldrig hoppats mer på karma än när jag läser om företag som, medan hela Sverige skramlar, fakturerar kommuner 3 600 kronor per dygn för att familjehemsplacera ensamkommande flyktingbarn.