”Jag tar inte roller i filmer som jag tror kommer att bli mediokra. Då låter jag hellre bli att jobba. Ibland blir resultatet av mitt arbete bra, ibland mindre bra, men jag kan inte ta mig an något som jag inte tror på från början.”

Så sa skådespelerskan Jean Seberg i en intervju med fransk TV i slutet av 1960-talet. Klippet finns med i ett avsnitt av K Special som finns att se på SVT Play just nu.

I samma stund jag hörde orden slog det mig att så skulle nog inte en stjärnskådis säga i dag. Jobb är ingenting man väljer eller väljer bort, ens om man tillhör världseliten. Jobb är något man ska vara tacksam för att man får. Att vilja att det ska bli bra är nästan förmätet.

Det är ju många som skulle vara jätteglada för att ens få möjligheten att spela in en medioker film! Har du tänkt på det va, Jean Seberg? Fast grejen är ju att Seberg var ingen privilegierad, bortskämd Hollywoodkändis. Hon var idealist. Hennes djupa politiska engagemang i bland annat medborgarrättsrörelsen gjorde att hon utsattes för en fruktansvärd smutskastningskampanj av FBI som anses vara en av orsakerna till de depressioner som så småningom tog hennes liv. Hon ville inte ägna sitt liv åt att göra halvdana saker, när det fanns så mycket viktigt och bra som behövde göras. Det är bättre att inte göra något alls än att göra något som är mediokert, eller i värsta fall rent destruktivt.

Nu är det sommar, semester, och för de flesta av oss är tankarna på jobbet långt borta. Förhoppningsvis gör det att vi har lite lättare att se det stora perspektivet. Fundera på vad som händer med oss när vi har tid.

Eller snarare tar oss tid. Tid att laga mat, tid att läsa böcker, tid att sitta på bryggan och peka ut olika båtar för våra yngsta kompis som samtidigt geggar isglass över hela sin orangea flytväst. På sommaren brukar man bli bättre på att plocka fram sin inre Jean Seberg. Om det inte är värt nåt, låter man helt enkelt bli att göra det.

Det är lätt att bli påverkad av politikernas och medias svarta syn på jobb och arbetsmarknad. Där det ständigt är kris, där allt går fortare och fortare och där ingen kan komma och säga att de bara vill jobba på saker som de tror kommer att kunna bli bra. Men frågan är vad som är hönan och ägget.

Vad skulle hända om fler plockade fram den sidan hos sig lite oftare? Den som frågar varför något ska göras, och hur det kan göras riktigt bra? Jag tror inte att världen skulle gå under. Jag tror att den skulle bli bättre. Jag tror att vi skulle kunna jobba mindre men få mer gjort, att fler skulle trivas med det de gör, och att sommarsemestern skulle bli lite mindre efterlängtad.

+ Festivalsommar.  Tält, snabbmat och ljummen folköl i gräset. Ingenting

Kan inte komma på en enda sak att dissa just nu. Det måste vara ljuset.