Det år jag föddes, 1973, hade Frankrike en statsbudget i balans. Sedan dess har landet inte ett enda år rättat mun efter matsäcken. Varje år sedan dess har landets politiker behövt låna pengar för att få råd med bidrag, löner och pensioner. Samtidigt blir ekonomin mindre konkurrenskraftig och arbetslösheten skjuter i höjden. 

Det är sånt man pratar om under en presidentvalskampanj i en eurokris. Hur ska Frankrike övertyga till exempel pensionsfonder att våga fortsätta låna ut? Och hur ska landet minska låneberoendet och i stället få fram nya företag och fler arbetstillfällen?

Men Frankrike är inte som andra länder. I mars förklarade högerpresidenten Nicolas Sarkozy att den största framtidsfrågan för fransmännen är – halalkött. Inte den sociala desperationen i förorterna, inte skulderna, inte det faktum att hela landet kan duka under om eurokrisen fördjupas. Nej, det stora problemet är att muslimer äter kött som slaktats på traditionellt vis och risken att andra fransmän får i sig det. 

Detta är i linje med Sarkozys allt hårdare globaliserings- och invandringskritik. Han gick till val på idén om ett ”Europa som skyddar”, som skyddar folket från handel och invandring. Han vill ha skyddsmurar mot billiga varor och har hotat att lämna Schengenavtalet om fri rörlighet.

Medan Sarkozy nonchalerar Frankrikes problem lovar segraren i första valomgången, socialisten Francois Hollande, att göra dem värre. Hollande vill höja lönerna och sänka pensionsåldern i ett land som inte sedan 1973 haft råd med de redan befintliga. Ett land som går i konkurs om det inte kan låna till utgifterna kommer att bli än mer beroende av lån. Det är som Magnus Betnér konstaterade i kanal 5:s ”Betnér direkt” som att välja Grekland till president.

På var sida om de båda huvudkandidaterna står populära extremister som hetsar dem till allt mer bisarra positioner. Fascisternas och kommunisternas kandidater fick tillsammans nästan var tredje fransk röst. Marine Le Pens främlingsfientlighet gav henne tredjeplatsen och på fjärde plats kom Jean-Luc Melenchon, som inte är någon avdankad mysfarbror från 68, utan den slags hårda vänsterpartist som hetsar mot företagare och försvarar Kinas övergrepp i Tibet.

Oavsett om Sarkozy eller Hollande vinner i andra valomgången den 6 maj finns det inget som tyder på att de kommer ta landet ur krisen, och då kommer jakten på syndabockar bara bli allt obehagligare. 

”Skulle du vara intresserad av att tjäna lite pengar?”, frågade Rowan Atkinsons karaktär Blackadder en gång en dekadent fransk adelsman. ”Nej, det är jag inte”, blev svaret, ”jag ser hellre att andra tjänar pengarna och sedan ger dem till mig”. Det är en kampanjslogan som skulle kunna användas av alla franska presidentkandidater.

+ Vår värld behöver superhjältar.

Annie Lööf undrar hur vi ska definiera Kina. En ledtråd: Om man inte har val och torterar dissidenter börjar det på ”d” och slutar på ”iktatur”.