Om man rör sig upp från hamnen och förbi industrierna och stenhusen finner man att även Oskarshamn har en grön lunga. Den inbjudande stadsparken. Mitt i stan ligger den med dess blomsterprakt, ankdamm med fontän, skulpturer och lekplats.

Om den nye S-ledaren Håkan Juholt fått bestämma hade Oskarshamns stadspark asfalterats, så att kommunen hade sluppit klippa gräset. Det är det enda lokalpolitiska förslag som Juholt nu är ihågkommen för i hembygden, enligt tidningen Fokus. Ja, och möjligen också hans försök att stoppa datoriseringen i kommunhuset.

Här talar vi om själva definitionen på en betongsosse, som fnyser åt spontan och teknikdriven utveckling, men gärna kör över det gamla om det gör tillvaron smidigare för kommunen. Det ska sägas att Juholt är en festlig betongsosse. Han har en hjärtlig humor och är snabb i repliken. Han är äkta vara och säger vad han tänker. Det är befriande i en tid när toppolitiker tycks vara klonade i samma PR-laboratorium.

Han lär behöva det goda humöret om han ska kunna sälja in sin politik. Mona Sahlin famlade efter en modern socialdemokrati, som bejakade mångfald och företagande, medan Juholt koketterar med sitt ointresse för valfrihet, teknik och tjänstesektorn och förklarar sig vara ”så satans trött” på tjatet om förnyelse.

Under sitt tal på S-stämman nämnde Juholt bara företagande en enda gång – som exempel på fiffel. Stor indignation kände han över att snapsen vi dricker numera är i finsk ägo. Hans mest brukade bild är att de som vandrar i solsken ska hålla ett paraply över dem som står i ösregn. Idén om social rörlighet, om ökat välstånd så att fler kan vandra i solsken verkar glömd. Vissa är dömda till dåligt väder och vi får trösta dem med ett bidragsparaply.

Det handlar inte om höger mot vänster. På många sätt var Sahlin mer radikal än Juholt. Det handlar om modernitet mot nostalgi, storstad mot bruksort.

En ledamot av socialdemokraternas verkställande utskott förklarade för några år sedan att han förvånats över att de inte en enda gång talat om hur Sverige skulle se ut i framtiden. Då blir det så här. Då får man en partiledning som vill att Sverige ska se ut som förr. Men med ännu mer asfalt.

+ Star Wars-figurer i Happy Meal. Se där en bra form av nostalgi.

– Sluta jaga Juholt för vad hans särbo har gjort. Han får väl arbeta upp ett eget syndaregister.