Handen på hjärtat, alla föräldrar, har ni varit ute och nätvandrat i dag? Nej, trodde inte det. De flesta ojar sig när det dyker upp nya fall av nätmobbing eller nätpedofiler, men få föräldrar är beredda att ta sitt ansvar som vuxna och medmänniskor. 

”Äsch, mina barn mår ju bra”, säger alla. 

Men det är så lite vi vet, om vi inte är där barnen är och har ögonkontakt, dagligen. Det börjar så tidigt. Och i de bästa familjer. 

En mamma i bekantskapskretsen hade kollat igenom ett ganska stort instagramflöde hos barnen och undrade om det var fler som hade hajat till över att det var så många av flickorna som plutade med sina munnar på bilderna. De var ju trots allt bara nio år. Killarna plutade inte. De visade grejer de hade gjort och sådant de var stolta över. 

”Gör tjejerna pussmun på bilderna?” frågade jag nioåringen. ”Jaa”, sa han och visade flödet. ”Men kolla, deras mammor gör likadant.” Jag tittade. Jodå, han hade rätt. Kanske var det en del av svaret på frågan varför. 

När vi väl började diskutera instagramflödet kom frågorna tätt bland föräldrarna. ”Min son säger att alla, verkligen alla, får spela något som heter Urban Crime. Men det är sjuttonårsgräns. Får era barn spela det?”

Här uppstod en viss förvirring. De flesta hade ingen aning om vad det var för något. Ett klipp lades upp så alla kunde se – det var i princip ett blodigt gängkrig. Oj, sa alla. Detta fick deras barn minsann inte spela! Jag frågade min nioåring. Han kunde rabbla upp minst fem i klassen som han bevisligen visste spelade det på fritids. 

Samtidigt satt min sexåring och tryckte fingret tusentals gånger mot ett ägg på mobiltelefonen. För att det är det mest hypade spelflugan just nu. Nu var det min tur att få spel. Men herregud, är ni verkligen så urbota korkade? ”Skulle ni ställa er och knacka pannan tusen gånger mot en lyktstolpe också – om någon sa att det var en kul grej? Va!”

Denna imaginära syn av allmänt stolppannebankande fick dem att skratta högt – och radera spelet. Och jag tror att detta äggspel skrämde mig mer än något blodigt gängkrigsspel. För man kan tydligen få barn och unga att göra precis vad som helst på nätet – bara man ger dem en liten, liten belöning på slutet. 

Så vad ska vi vuxna göra? Jo, belöna ungarna och bekräfta dem! Men för kreativa, konstruktiva saker. Lär dem ta häftiga bilder de kan vara stolta över i stället för ännu en plutmun. Ta in en skön internetnörd som kan lära dem allt om sociala medier, så de kan använda det till sin fördel i stället för att själva utnyttjas. Och framför allt – sitt med och lyssna. Nätet är en del av ungas vardag och verklighet, vare sig vi vill det eller ej. Vi måste helt enkelt finnas med där de är. Vi kommer garanterat att lära oss något av dem också.

 

+ Kul för knoppen

Quizkampen var en riktigt rolig och allmänbildande frågelek – snabbt köpte jag tilläggstjänsten för tjugotvå spänn, fixade en snygg avatar och hade tjugo spel igång samtidigt.

Farligt för kroppen

Men säg den spelglädje som varar beständigt. Det tog tre dagar innan jag hade en svår inflammation i högeraxeln och måste radera eländet.
Game over.