I slutet av förra året trodde jag att bankkriser eller statskonkurser när som helst skulle skaka om Europa. Staterna hade slösat bort sina pengar och bankerna hade lånat ut huvudlöst, bl a till vanskötta stater. Bankerna hade inte kapital nog och Italien och Spanien tvingades låna till ockerräntor. En kollaps var nära.

Jag fick fel. Den akuta paniken har lagt sig, börsen har vänt uppåt och staterna kan låna igen. En enda julklapp gjorde all skillnad. Ett par dagar före jul lånade den europeiska centralbanken, ECB, ut obegränsat med pengar till Europas banker under tre års tid till en enda procents ränta. Eftersom inflationen är högre än så fick bankerna alltså betalt för att ta emot pengar. 523 banker lånade fantasisumman 489 miljarder euro. 

ECB:s avsikt var att samtidigt finansiera eurostater, vilket den enligt lag inte får göra. Om banken i ena luckan hämtade ut 10 miljarder kronor till 1 procents ränta kunde den i nästa lucka låna ut de pengarna till Italiens eller Spaniens regering till 6 procent. En halv miljard i vinst. Ljuv är mödans lön. I januari lånade italienska och spanska banker ut mer än någonsin till staterna, trots att det var sådan utlåning som från början förde bankerna till ruinens brant.

Den finansiella konstruktionen är avancerad, men principen är densamma som när två höggradigt berusade personer håller sig uppe genom att klamra sig fast vid varandra. Panka banker lånar ut till panka stater. Det låter för bra för att vara sant och det är det förstås. ECB har inga egna pengar att låna ut. Allt de har kommer från skattebetalarna eller från nytryckta pengar – som får besparingar och pensioner att bli mindre värda. Krisen löses alltså genom att staten och kapitalet vältrar över kostnader och risker på vanligt folk.
 
Den här veckan var det ny presentutdelning. Bankerna fick just låna 529 miljarder euro till av ECB. Mer lån kan förstås hjälpa en att klara räkningarna, men alla som har sett Lyxfällan vet att de inte löser några långsiktiga problemen. Bankerna måste få sina affärer i ordning och staterna måste reformera så att de får igång tillväxten. En del utnyttjar andrummet till reformer, som t ex Italiens regering, men andra verkar tvärtom använda det till att skjuta upp dem, t ex de konkursfärdiga spanska bankerna.

Vi vet ännu inte om pengarna kommer att hjälpa eller stjälpa. Vi vet bara att spelet heter kvitt eller dubbelt och att eurosystemet just höjde insatserna med 1 000 miljarder euro – motsvarande nästan hela Nordens BNP. ECB, bankerna och regeringarna satsar gemensamt och går det illa faller de allihop. Jag kommer att tänka på den gamla visdomen att man ska bestämma en maxgräns för insatserna innan man besöker casinot.

+ Lagen kommer inte längre tvinga ensamstående kvinnor att åka utomlands för att få genomgå assisterad befruktning. 

Är jag den enda som tycker att det är smärtsamt att se hoppfulla Oscars-nominerade som inte får något pris?