V inst” har tydligen blivit ett fult ord. Pensionsbolaget AMF skryter i en aktuell reklamfilm om att de inte är vinstdrivande och i en serie filmer stoltserar bostadsrörelsen HSB med att de inte har ägare med vinstkrav. Och LO vill bara låta företag som kan gå med förlust verka i välfärdssektorn. 

Särskilt AMF:s kampanj väcker frågor. Om det är så bra med företag som inte delar ut vinst undrar man om de tänkte börja placera våra pensionspengar i sådana också. I så fall kan det ju vara läge att byta förvaltare om man vill ha någon pension.

Vinst är det som med lite tur blir kvar av ens intäkter när man drar av alla kostnader. Det är alltså ett kvitto på att ett företag har tagit något som människor värderar mindre (bomull) och gjort om det till något de värderar högre (tröja). Det visar att man har använt resurser på ett effektivt sätt. Vinst är samtidigt den sporre som gör att investerare och entreprenör är beredda att satsa pengar, ta en risk och arbeta hårt. Om risken att förlora allt inte uppvägs av hoppet om att tjäna en liten hacka skulle inte mycket bli gjort. Vinstbegäret gör att företag ständigt jagar slöseri och söker innovationer, och tvingas beakta att kunden alltid har rätt.

Men drar inte vinsten bara resurser ur verksamheten? Tillåt mig himla lite med ögonen. Jag har nämligen nyss tittat på ett exempel på icke-vinstdrivande företag, Spaniens sparbanker, cajas, som saknar ägare med profitkrav. Enligt retoriken borde dessa cajas bara ha haft samhällets bästa för ögonen. Men när de inte hade krav på sig att vara effektiva var det annat som motiverade dem – viljan att ta det lugnt, bli populära och tillfredsställa sina egon. 

Jodå, pengarna ”stannade i verksamheten” – det blev lyxrenoveringar och ny utrustning, bekvämare arbetstider och allt längre fikapauser. Cheferna byggde imperium, anställde allt fler och avstod från omorganisationer som hade sparat resurser, för det skulle bara ge slit och inte vinst. Styrelserna tog ut överskott i höga bonusar och arvoden. De som kommer ihåg AMF-skandalen 2009 vet vad jag menar. 

Bankerna lånade inte ut till dem som kunde skapa störst värde med pengarna, utan till vänner, bekanta och byggbolag med politiska kontakter. Det är förlusterna dessa cajas gjort som sänkte hela den spanska ekonomin. 

Alla icke-vinstdrivna företag är givetvis inte misskötta och finanskrisen har visat att även vinstdrivande banker kan göra galenskaper, men i deras fall var regleringarna riggade så att de tjänade på galenskaper. De gjorde exakt vad som förväntades av dem, men det som förväntades var tokigt. Det gör också att de omedelbart ställer om sig om regelverket blir sundare. Man kan tycka vad man vill om pengar, men de talar ett språk som alla förstår.

+ Mäktig festival. Electronic Summer, mäktig festival i Göteborg med 13 band, 3 dansgolv och Depeche Mode-utställning. De hårdaste rytmerna och den varmaste stämningen.

Dags för narkotikadebatt. William Petzälls död. Många missbrukare har förvägrats vård och metadonbehandling. Vågar vi hoppas på en öppen debatt när det nu har drabbat en riksdagsledamot?