”Det tror jag inte alls på”, säger migrationsminister Tobias Billström (M). ”Hjärnsläpp”, utbrister Sverigedemokraterna, ”bondfånar”, hånar socialdemokratiska Aftonbladet. Idén om öppna gränser i Centerpartiets förslag till idéprogram framställs som obegripligt radikalt och orealistiskt. Men ett sådant förslag bygger faktiskt inte på någon oprövad utopi, utan på insikten att det första världskriget är slut. 

1860 införde Sverige liksom andra europeiska länder fri ut- och invandring. Vem som helst hade rätt att flytta hit och arbeta fritt. Argumentet var enkelt: statliga rörelsebegränsningar ska bort, människan ska få söka sig ett bättre liv oavsett vart stegen för henne – och vi har glädje av alla som vill arbeta och bygga landet. Det var en fortsättning på den frihetskamp som brutit ned förbud att lämna marken man brukade och hinder att flytta till en annan by. 

Den fria rörligheten upphörde med första världskriget 1914. Sverige införde pass- och viseringstvång för inresa 1917, och snart också arbets- och uppehållstillstånd. Först var det tänkt som tillfälliga krisåtgärder. FN:s föregångare Nationernas Förbund medgav 1920 att det kunde vara svårt att få till ”den totala avveckling av restriktioner och den återgång till förhållandena före kriget” som de ville se, men ansåg att de borde bli ”stegvis återinförda”.

Ytterligare ett krig och nationalistiska idéer kom dock emellan och bevarade gränshindren. Historisk slump och krig placerade dem kring stater. Den som vill ha rörelsehinder borde förklara varför de ska gå just mellan länder, och inte längre mellan regioner eller städer.

Det sägs vara omöjligt att ha öppna gränser, men det enda vi vet säkert är att det är omöjligt att ha stängda gränser. Hur höga vi än bygger murarna (de är sex meter runt de spanska enklaverna i Nordafrika) tar sig flera hundra tusen till Europa varje år. Så stark är drivkraften att ge sina barn chansen till ett bättre liv. Men så länge det är förbjudet fastnar dessa hundratusentals i den svarta ekonomin och stannar även när arbetslösheten ökar, för de vet inte om de kan komma tillbaka igen. 

Och färden hit blir farligare. Flyktingorganisationen United har dokumenterat 16 000 dödsfall när människor har försökt ta sig till Europa under de senaste 20 åren – de som till exempel har kvävts i slutna containrar eller kastats överbord av människosmugglare när kustbevakningen närmar sig. Få fall kommer till vår kännedom. 2 000 människor beräknas drunkna varje år på vägen mot kontinentens södra stränder. Det händer i dag, 2012, i vårt Europa.

Visst, ställ nu Centern till svars för de tänkbara konsekvenserna av fri rörlighet – så länge ni också ställer alla andra partier till svars för de tragedier som följer av dagens ”realistiska” system.

+ Förseningar. Malmö Aviations personal, som alltid vänligt och med engagemang hanterar passagerares problem och egna förseningar. Kan inte SJ gå på kurs hos dem?

– Fördrivs. Det romarnas legioner inte lyckades med klarar nu den franske socialistiska presidenten Hollande med sina skattehöjningar – att driva ut (skådespelarna av) Asterix och Obelix ur landet.