V i var ett gäng som skulle på bröllop i Barcelona i helgen. Det vi glömde var den spanska skuldkrisen som hamnat i Greklands medieskugga. Det var generalstrejk och piloten visste inte om vi skulle få landa i Barcelona. Vi lyckades landa vid midnatt på en ödelagd flygplats utan tulltjänstemän eller taxibilar. Tillsammans med tre andra hittade jag en strejkbrytande taxi.

På morgonen väcktes jag av sirener och slagord på La Rambla. Utanför Corte Inglés samlades demonstranter och buade ut strejkbrytarna som fick poliseskort ut från sina jobb.

Helikoptrar, bränder, sönderslagna skyltfönster och en ilska som fick asfalten att koka. Kravallpoliserna stod längs gatorna som svartklädda leksoldater. 

Spanjorerna protesterar mot de reformer av arbetsrätten som nu ­genomförs i hela Sydeuropa. Reformer som med krisen som ursäkt ­kommer att förslava arbetarna och fjättra dem vid fattigdom.

Den konservativa regeringen gör det både billigare och enklare att sparka och att sänka löner. En antydan om att kassaklirret minskar räcker för att kicka den enda familjeförsörjaren. Så sprider de skräck bland ­andra arbetare som får jobba hårdare och tigga om raster och tiga om rättig­heter. 

I El Pais läser jag samtidigt att spanjorerna i snitt jobbar två timmar mer än sina europeiska kollegor. Fler än 16 procent av spanjorerna jobbar mer än 48 timmar i veckan. 

Många vill men vågar inte strejka. 

”Om jag förlorar jobbet hamnar jag och mina barn på campingplatsen som några vänner gjort. Det finns inga alternativ”, suckar Sofia som ­jobbar i hotellbaren.

Det är maktens mantra som fått fäste bland folket. För att göra en ­omelett måste man krossa några ägg. Den spanska tortillan kräver en krossad arbetarklass. Spöklika byggarbetsplatser och EU-rekord i arbets­löshet. Glappet mellan dem som njuter av omeletten och de som ber om brödsmulor ökar.  

För de rika kostar krisen föga. Deras barn går fortfarande i de bästa privatskolorna och kan sen veckla ut världskartan och kasta pil och välja var de vill göra karriär. Arbetarnas 30-åriga barn får flytta hem igen för att de inte har råd med eget boende.

På Otto Zutz slingrar sig köerna vid tre på morgonen. Alla dansar. Nästan ingen dricker. Ägaren Roberto säger att spritförsäljningen gått ner med 30 %. Spanjorerna festar på vatten när nya åtstramningspaket på 20 miljarder euro röstas igenom i det spanska parlamentet.

På hemresan tvingas vi till en omväg via England för att det franska luftrummet är stängt pga. strejk.

+ En kväll om Klass på Dramaten måndag den 23 april 19.00. Gratis! Direktsänds i P1. Gissa vem som är program-ledare.

I Frankrike lever 8 miljoner människor under fattigdomsgränsen.