Jag är så gammal att jag har sett dem. Från en båt vid en grönländsk glaciär, med brännande sol från en Carolablå himmel, såg jag dem. Medan isbergen kalvade gav tumlande valar mig mitt livs mest omtumlande upplevelser.

Detta är många år sedan, och det skulle nog inte ske idag. Inte för att jag inte är på Grönland, utan för att valarna inte är det. WWF:s rapport Living Blue Planet bjuder inte på några överraskningar. Den ger oss bara sanningar vi vägrar se: hälften av allt marint liv är utdött, och en global ekoapokalyps flåsar oss i nacken med en andedräkt av oförbrända kolväten.

Jag är så gammal att när fröken beskrev jordens fem massdödar på flanellografen var den senaste den där dinosaurieasteroiden för 65 miljoner år sedan. Nu skrivs läroböckerna om, för den sjätte massutrotningen är redan här. Denna gång stavas katastrofen människan.

Urskogarna huggs ner, haven skövlas och luften förgiftas med en effektivitet som får historiens samlade massmördare att framstå som Tommy och Annika. En djurart utrotas varje kvart. Tonfisk, svart noshörning och asiatisk floddelfin står närmast på liemannens bucketlist.

I tider då flyktingströmmarna är större än någonsin behöver vi påminna varandra om att alla inte flyr från religionskrig. Enligt UNHCR kommer det år 2050 finnas uppemot en miljard (!) klimatflyktingar. Religionskrigens nycker ter sig som pycke när den samlade mänskligheten med hannibalsk precision driver tusen miljoner människor på flykt genom sin västerländska lyxlivsstil, och i det långsiktiga arbetet för att hjälpa människor på flykt ingår en stor livsstilsförändring för oss som har och kan.

I september ska världens stats- och regeringschefer formellt godkänna FN:s nya hållbarhetsmål och i december håller FN nytt klimatmöte i Paris. Min inre obotliga optimist tror att förändring är på gång. Och för att visa att vi menar allvar är det hög tid för oss i den rikaste delen av världen att förhindra denna humanitära katastrof genom att anamma en mer hållbar livsstil. Mindre kött, MSC/FSC-märkningar, färre fossila resor och färre pryttlar är en bra början.

Sedan ska vi ingjuta mod i våra politiker så att de vågar vara kompromisslösa i frågan om huruvida vi ska ha en framtid eller inte. Inte om huruvida de ska bli omvalda eller inte, utan om vi ska överleva eller inte.

Denna kolumn har tagit någon dag att skriva. När jag nu faktakollar den så visar det sig att den asiatiska floddelfinen faktiskt redan verkar vara utdöd. Så fort går det. När artikeln går i tryck kanske noshörningen har gått samma öde till mötes.

Jag hoppas att dagens barn ska få möjligheten att bli lika gamla som jag är. Och då är jag ändå inte lika gammal som jag ser ut.

+ Att jag hittade semlor på ett café igår. Då kan jag låtsas det är vår.

- Att höstregnet vräker ner. Svårt att låtsas att det fortfarande är sommar.