Min mormor bodde i ett hus djupt i de djupa småländska skogarna. Granarna sträckte sig hela vägen upp till molnen, för där uppe fanns den livgivande solen. På marken var det natt också mitt på dagen, för inget ljus trängde igenom de majestätiska kronorna.

Jag är inte biolog, men min glaset-är-halvfullt-hjärna har processat metaforen sedan jag var barn; det som har den stoltaste sträckningen längs med ryggens stam överlever, medan markens liv långsamt diminuerar till intet. Följaktligen borde vi inte ägna så mycket energi åt det vi vill ska försvinna, utan istället lägga all kraft på det vi vill ska vinna. Så löser naturens gång resten. Precis som i mormors skog.

► LÄS MER: Rickard Söderberg: "Glöm inte bort att ge dig själv rimliga marginaler"

Min andra vecka som tangokavaljer är i full gång, och temperaturen i Let's Dance-lokalerna är högsommarhög. En av de få sordinerna på glädjen är den gamla vanliga. Ni vet. Idioterna. Parasiterna i vår annars frodande skog av dansande enter, som effektivt suger lusten ur vilken kropp som helst.

Några av mina vänner i programmet har tvingats möta verbala övergrepp på sociala medier som är så enastående enfaldiga att man förbluffas över att de fortfarande finns människor som författar dem. Men det gör de. Och de verkar tro att bara för att vissa människor har ett jobb i tv ska de per automatik tåla mörkrets villkorade lek. Och så är det naturligtvis inte. För övergrepp ska aldrig tålas.

För en gångs skull har jag blivit relativt förskonad från äckliga inviter, sannolikt för att ganska få av stollarna är sugna på en tungfotad tenor med My Little Pony-tisha. Mina vänner däremot har fått olika invektiv kastade på sig; en om att dela säng, och en annan om att hens fötter och ben ska slickas. Så. Ni parasiter som i mjugg tömmer mjöldagg över mina mjuka muser, this is for you:

Lämna mina vänner ifred. Jag menar det. Och om ni ska komma dithän ska ni först ta er förbi mig, och jag är stabil som en fura. (Oftast fördel. I fredagens jive; episk nackdel.)

► LÄS MER: Rickard Söderberg: "Jag vill leva i Miss Universums värld"

Ni är välkommen att slicka mina fötter och ben. Jag har varit hos kiropraktorn och fått benen stenhårt tejpade för att hålla min benhinneinflammation i schack, och jag ansvarar inte för tejpens toxicitet. Och mina fötter har dansat jive i skor med klack cirka åtta timmar varje dag, så de är spända som pianosträngar som när som helst kan klicka. Och vill ni sova med mig är det bara att krypa ner i min kingsize. Inatt vaknade jag kallsvettig inför veckans koreografi, så jag var tvungen att gå upp och dansa igenom den, så bli inte förvånade om ni råkar få några jivekickar på väl valda ställen när ni sover som bäst. Men kom ni bara, så länge ni lämnar mina vänner ifred! Capish?

Till alla er övriga. Kvällen tillägnar jag er; ni lysande solar som skänker så mycket kärlek på nätet. Ni ger liv! Parasiterna får träda till träda bak ett fällt träd och leva sina träliga liv bortom vårt synhåll, medan vi växer oss lika ståtliga som mormors granar och regerar den kärleksskog vi kallar i dag.

+ När krokus, vintergäck och snödroppe, som gömt sig under snön, vaknar till liv under vårsolens tö.

- När förra årets oupplockade hundbajsar, som gömt sig under snön, vaknar till liv under vårsolens tö.