Ännu en hel vecka efter att s-ledningen lanserade sin affärsplan för Sverige talas det om den. Det hela är nästan på väg att nå samma status som Birgit Friggebos försök att sjunga We Shall Overcome i Folkets Hus i Rinkeby en gång i tiden. Den som vill vara rolig behöver bara säga att hen har en affärsplan. Det räcker. Vem vet om inte ofrivilliga skrattimpulser börjar kännas av även på bolagens styrelsemöten när ordet affärsplan yttras?

När Stefan Löfven och Magdalena Andersson använde sig av ordet affärsplan ledde det till två saker: de egna anhängarna blev konfunderade, misstrogna och ofta förbannade – och hos borgerligheten minskade antagligen respekten för det socialdemokratiska partiet. Lägger de sig så platt? Har de så litet eget att komma med? Även de flesta tänkande borgerliga väljare anser nog dessutom att politiker bör vara något annat än företagare.

Men jag tror att det är extra förödande för socialdemokratiska rörelser och för vänsterrörelser i allmänhet att mista ett språk som mäter ut ett avstånd till det bestående marknadssamhället. Varför? Därför att vi i viss mening föds in i en värld som spontant ändå uppfattas som borgerlig och präglad av egenintressen. Det är alltid lättare att i första hand tänka på sin familjs välgång än på hela samhällets, därför att ”samhället” med alla sina innevånare helt enkelt inte ryms i någon vardaglig blick. Det som möter oss i livet är enskilda människor, ansikten, liv, inte samhällsstrukturer: Vi ser aldrig marknadsmekanismen som sådan. Kapitalismen går inte att röra vid. Den är ett system som verkar i minsta vrå av detta samhälle men det går inte att ta kapitalismen i armen och upprört fråga vad som pågår här.

För att se ett samhälle och förstå hur det fungerar måste vi tänka en smula abstrakt och urskilja andra sammanhang än de rent personliga. Men då måste vissa ord och begrepp vara självklara och naturliga för oss. Jag tänker på ord som solidaritet, gemenskap, demokrati, fördelningspolitik, social rättvisa, jämlikhet. Bara om dessa ord är så levande att de också rymmer mänskliga erfarenheter förmår vi lyfta oss ett snäpp ur den värld vi till vardags rör oss i.

Borgerligheten behöver inte så mycket ideologiskt prat och tjänar på att de där stora orden tystnar. Omvänt upplevs det av många som att arbetarrörelsen ger upp striden om verkligheten när de viktiga ambitionerna beskrivs i termer av affärsplaner.

Politik är litet av språkfilosofi. Orden inrättar verkligheter. När socialdemokratiska valarbetare under nästa valrörelse knackar dörr och säger till den som öppnar att de har en affärsplan att erbjuda så tror jag att det är naturligt att snabbt stänga dörren.

+ Himmelrike i Göteborg Bokmässan i Göteborg lever. Den som älskar böcker hamnar varje år där i himlen. 

– Läsutredning Dystra uppgifter i den nya litteraturutredningen om att pojkar läser allt mindre. Jag tror en förklaring är en mer segregerad skola.