På påskdagen kommer jag in från den långa, ljumma vårkvällen och har lyckligt noterat att mitt körsbärsträd, planterat förra året, är fullt av knoppar. Från ena dagen till den andra har jag kunnat se hur rababern skjutit upp ur jorden; som röda knytnävar kommer de ur underjorden. Sedan sätter jag mig vid datorn för att skriva om Ukrainakrisen – men då är det som att allt det lugn jag nyss stod i är borta.

Om svensk politisk offentlighet är en trädgård så går det omkring en liberal trädgårdsmästare där som vill rycka upp allt som han fått för sig är ogräs och inte hör hemma i en civiliserad debatt. Det tycks inte spela någon roll hur ofta jag själv fördömt Rysslands och Putins agerande – det enda som denne trädgårdsmästare hör är att det finns några få röster i debatten som inte har exakt samma syn på denna kris som Carl Bildt. För jag menar ju att det finns en lång förhistoria till detta drama. För det första är Ukraina ett land i djupaste ekonomisk misär. En råkapitalistisk ekonomi, där oligarker tillåtits att berika sig på vanliga människors bekostnad, skapade den kris som drev ut folk på Maidan för att få bort en korrupt ­regering. I ett land som är splittrat mellan den del av ­befolkningen som hellre vänder sig mot väster och en ­annan som inte lika självklart gör det, blir den ekonomiska krisen explosiv. I synnerhet som Ukraina blivit en lekboll för omgivande stormakter.

Att krigsmaskinen Nato har expanderat de senaste ­tjugo åren är ett problem. Det har ökat spänningarna och gett näring åt ryska nationalister, med Putin i spetsen. ­Inte har det blivit bättre av att EU agerat ganska okänsligt när man så gärna velat få med Ukraina i den europeiska gemenskapen; många nationalistiska ryssar har sannolikt upplevt det som att EU agerat som en stormakt med en intressesfär.

När jag påpekat sådant, som jag menar är ganska självklart och heller inte innebär något godkännande av rysk aggression – ja, då kommer den där självgode trädgårdsmästaren stegande på landets ledarsidor. Den liberala offentligheten önskar sig uppenbarligen ingen mångfald i analysen. Socialdemokraterna har inget emot att det folkrättsvidriga ryska agerandet ­uppenbarar moderaternas vanskötsel av försvaret så där­ifrån kommer inga andra analyser. Vänsterpartiet räds att förknippas med den gamla kommunismen om det säger något alltför kritiskt om EU och Nato. Till slut står vi där med bara en analys av skeendet: ungefär den som Carl Bildt har. Och det är en man som länge inte ens ville tillstå att det faktiskt sitter högerfascister i Ukrainas regering.

Fördöm Ryssland, ja! Men se också hur de andra storspelarna agerat så att detta livsfarliga läge uppstått! ­Reflektera!

+ Påsken är en underbar helg. Korset och återuppståndelsen utsläcker oviktiga nyheter.

- Amerikanska drönare har i helgen dödat några dussin -araber. Borde vi vara lika rädda för USA som för Ryssland?