Nu är det två månader kvar till man kan sitta utomhus utan att vara en idiot. Ändå har många har många fått för sig att det redan är dags. Att kasta sig ut på uteserveringar eller sätta sig på första bästa parkbänk så fort vårtemperaturen snuddar vid tvåsiffrigt är dock varken begåvat, behagligt eller särskilt värdigt.

Ändå verkar det vara svenskarnas favoritsysselsättning. Att skynda ut i solen redan nu borde egentligen betraktas som en extremaktivitet, ungefär som att bada naken i isvak, men i stället har det blivit någon slags norm.

► LÄS MER: Simon Strand: "Mobiler är bekväma barnvakter – men det kan slå tillbaka"

Det finns något väldigt omoget och taktlöst i den sprudlande iver som får människor att bänka sig utomhus när förutsättningarna egentligen fortfarande är bedrövliga. Det finns ingen logik i att ”nu är jag så trött på vintermånaderna att jag går ut och sätter mig här och fryser ihjäl, allt för möjligheten att ha solen i ögonen”.

För att inte tala om de som ska klä på sig tjocktröja och dunväst för att sitta ute och grilla under kalla sommarkvällar. "Vi äter väl ute?” frågar de retoriskt trots att temperaturen är 14 grader. Eller så äter vi där man inte behöver klä sig för vinter?

Dessa människor är desamma som "passar på" i alla andra sammanhang också. Inte sällan kallar de sig ”livsnjutare”. De jobbar nio till fem, och passar på under helger och semestrar. Det skulle aldrig falla dem in att man kan göra trevliga saker på till exempel en vardag.

► LÄS MER: Daniel Paris: "Jag vill inte andas in din äckliga rök på uteserveringen i vår"

När folk kastar sig ut på uteserveringar och offentliga platser i stan handlar det kanske mest om viljan att synas. Som fiskar i ett akvarium får de tidiga solbadarna på uteserveringarna möjlighet att visas upp från alla olika håll. Att sitta i den besynnerligt svaga vårsolen blir som någon slags live-Instagram. Det är kul att visa upp sig och att kolla på andra. Och det är förstås ingenting som inomhusaktiviteter kan erbjuda. Inomhus är människor upptagna med seriösa aktiviteter som att arbeta.

För barn är förutsättningarna helt andra. Då ska man vara utomhus årets alla månader, springa runt i sin bävernylonsoverall eller bara njuta av solen. Men för den som är vuxen tyder det egentligen bara på att man saknar mål och mening om man är ute mer än nödvändigt när det inte är sommar på riktigt. Eftersom allt viktigt försiggår inomhus indikerar det inte något annat än sysslolöshet och brist på ambition.

Nej, inomhus är som utomhus fast för vuxna, med undantag för den enda årstid som i Sverige är anpassad för utomhusaktiviteter.

Simon Strand

Skribent och kommunikationskonsult