Det låter likadant efter varje amerikanskt presidentval: Valrörelsen har aldrig varit så dyr och smutsig. Och till vilken nytta? Efter att ha gjort av med 6 miljarder dollar på kampanjer och annonser så blir resultatet att presidenten väljs om, senaten är fortfarande demokraternas och representanthuset fortfarande republikanernas.

Jag är inte alls främmande för lite hälsosam cynism mot politiken, men det vore bra med lite jämförande perspektiv, så att vi inte köper myten att det var bättre förr och att vår civilisation bara rasar utför. Skulle man inte kunna vända perspektivet och säga att det var väl bra att alla dessa pengar inte förändrade resultatet? Uppenbarligen har ingen lyckats köpa valet.

Romney och Obama må ha ifrågasatt varandras karaktär en smula och någon gång antytt att det den andra sa ”inte är helt sant”. Det är ändå inte i närheten av 1828 års val, då Andrew Jackson anklagades för otrohet, bigami och mord, och motkandidaten John Quincy Adams för att vara en bedragare och hallick – bokstavligen, inte som en metafor. Eller 1884 då Grover Cleveland associerades med barbari och bordeller, eller 1972 när Richard Nixons män bröt sig in i demokraternas partihögkvarter.

De som nu säger sig vara överraskade av Obamas negativa kampanjande har tillrättalagda minnen om att han 2008 bara ädelt talade om hopp och glädje. De glömmer att Obamas folk utmålade rivalen Hillary Clinton som en storhetsvansinnig kvinna som gjorde allt för makten, och hans motståndare John McCain som de rikas marionett. McCains vicepresidentkandidat menade i sin tur att Obama hängde med terrorister. Jodå, det här var den smutsigaste kampanjen under din livstid – om du är yngre än fyra år gammal.

Det är inte heller den dyraste kampanjen. Franklin D Roosevelts seger 1932 framstår i dag i ett rosa skimmer av idealism och entusiasm. Det presidentvalet var dyrare än årets. Som andel av landets ekonomi var presidentvalet 1896 nästan fem gånger dyrare.

Kostnaden påminner om de svenska. De 2,5 miljarder dollar som själva presidentvalet kostade motsvarar en summa på 53 kronor per amerikan. Det ska jämföras med de 25 kronor per svensk som riksdagspartierna gjorde av med i senaste valrörelsen. Och det är bara de egna, deklarerade medlen. Om man ska tro folkpartisten Carl B Hamiltons uppskattning av hur mycket LO gör av med på en valseger för S blir det nära 60 kronor per svensk. I så fall satsar LO mer per svensk än både Obama och Romney satsade per amerikan. Och det är ändå medel som frivilligt ges av supporters, inte pengar som tas av skattebetalare eller som medlemsavgift av LO-medlemmar. Hade det varit så i USA, vårt favoritland som vi älskar att hata, hade vi säkert talat om smutsiga pengar och korruption.

+ Finns gud? Befriande att de republikaner som hetsade mot abort och sade att det var Guds vilja att våldtäktsoffer tvingas föda barn, förlorade sina kongressval. Det är nästan så att man tror att det finns en gud. 

– Nu börjar det Det är nu problemen börjar för Obama. USA har en skuldbörda och ett budgetunderskott som kan få eurokrisen att se ut som fredagsmys.