Att Socialdemokraterna säger sig vara samarbetsinriktade döljer inte det faktum att partiet historiskt nästan alltid hämtat stöd från Vänstern. Samtidigt tycks det uppenbart att inte heller Håkan Juholt har för avsikt att föra partiet mot mitten vilket innebär att avståndet till alliansen består.

 

Ett troligt scenario inför valet 2014 är därför att dörren för samverkan med något av de borgerliga partierna är stängd. Det är svårt att se hur Centern eller Folkpartiet skulle kunna lockas att samarbeta med en svårt sargad socialdemokrati och samtidigt ta på sig ansvaret för att spräcka en framgångsrik borgerlig allians. 

 

Sammantaget innebär detta att Socialdemokraterna, när det gäller regeringsfrågan, riskerar att hamna i ett politiskt moment 22. Det rekordlåga opinionsstödet i kombination med avskräckande erfarenheter av det rödgröna samarbetet 2010 och växande politiskt avstånd till mittenpartierna kan sammantaget tvinga socialdemokratin till en ökenvandring som varar bortom 2014. Bristen på trovärdighet och relevans i regeringsfrågan riskerar att bli en börda lika betungande som intern splittring och svajigt ledarskap.  

 

För Alliansen är detta goda nyheter. Regeringsdugligheten som ända sedan enkammarriksdagens införande har dominerat svenska valrörelser och som av väljarna är en av de högst prioriterade frågorna förblir ett borgerlighetens trumfkort – det Socialdemokraterna kan hoppas på är att krisen fortsätter för Kristdemokraterna, att alliansens minsta parti ramlar ur riksdagen. 

 

Mot den bakgrunden är det troligt att Håkan Juholt gärna ser att Göran Hägglund och hans närmaste fortsätter den väg de slagit in på. Skulle även KD byta ledning är det sannolikt att interna motsättningar överbryggas och att en nytändning sker som möjligen leder till att partiet blir kvar i riksdagen.