ALEXANDRA  PASCALIDOU: Jag är mor till en blivande nolla. Då syftar jag inte på de senaste mätningarna som återigen placerar den ­svenska skolan i en internationell skamvrå och ger oss bakläxor. Jag syftar på att min älskade dotter börjar skolan till hösten. Och ju mer jag läser inför ”P1 Debatt” som nu på söndag handlar om skolan, desto mindre av en ljusnande framtid ser jag för våra barn.  

Själv gick jag i Sveriges första hemspråksklass i Rinkeby. Allt på schemat var på rena grekiskan. Fröken Alkisti bankade ömsint in alfabet och siffror i våra hjärnbalkar. Vi memorerade dikter och reciterade nationalepos i tvåan, rabblade multiplikationstabellen i trean och redovisade om Bysantinska rikets fall i fyran.

Vår fröken och förebild blåste in storhetsvansinne i våra­ små kroppar. ”Det gör inget att era föräldrar inte kan svenska. Det gör inget att de inte studerat på universitet. Det gör inget att ni varken har böcker hemma eller pengar i fickan. I Sverige är allt möjligt. Här kan alla ­lyckas”, försäkrade hon och jämförde med det grekiska skolsystemet där rikemansbarnen med tillgång till privat läxläsning och de bästa skolorna fick en fribiljett till framgång. Men mycket har hänt sen dess och den svenska ­skolan har närmat sig den grekiska i stället för tvärtom. Glappet mellan rika och fattiga har ökat och segregationen syns som mest i skolan.

När jag för några år sedan återvände till min gamla skola för ett reportage i Metro, blev jag frustrerad. Inte ett enda barn i skolan hade svenska som modersmål. Där fanns barn till arbetslösa föräldrar, barn till föräldrar som inte fått gå i skolan och inte kunde stötta i skolarbetet. Läraren­ kunde inte ge eleverna läxor för att vissa inte ens hade papper och penna hemma och än mindre en egen vrå där de kunde läsa i lugn och ro. Det blev ramaskri när jag skrev om detta. Inte för att samhället vänt de här ­barnen ryggen. Inte för att de som behöver skolan som mest får minst resurser. Utan för att rektorer numera tvingas jobba som PR-chefer och rädda skolans rykte på en konkurrensutsatt, skolpengssugen marknad i stället för att prioritera barnens bästa.  

Skolan har blivit ett politiskt slagfält med drastiska utspel och desperata försök att stoppa raset. Barnen har blivit försökskaniner i allt större och stökigare laboratorier och lärarna tvingas bära en allt tyngre ­börda på sina lågavlönade, statussvaga axlar. När jag besöker­ skolor runt om i landet möter jag en enorm reform­trötthet bland elever och lärare. Kanske är det dags att avpolitisera skolan och låta oberoende pedagoger och sakkunniga styra i stället för kommunala fritids­politiker, vinstdrivna friskoleherrar och röstfiskande ­valhajar?

+ Att läsa Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet – svensk skola i fritt fall” är som att läsa om Greklandskrisen. Kaos.

- Ericsson mutade grekiska makthavare med miljoner. Korruption suger här som där.