För ungefär tre månader sedan fick jag en ny familjemedlem. Trots att man är gravid i nio månader och kanske har funderat på saken ett tag innan dess blev jag helt tagen på sängen när hon väl stod där: en mormor.

Kärleken mellan vuxna, från föräldrar till barn, till länder, landskap och till och med årstider är väl dokumenterad i både finkultur och populärkultur. Men inget hade förberett mig på det jag skulle känna för min egen mamma från dagen jag själv fick barn. Ändå säger mig något att jag inte är ensam. För de har gjort det i alla tider, mormödrarna.

LÄS MER: Nina Åkestam: Till min son – du har dragit en av de högsta vinsterna i livets lotteri 

De har kommit farande med mat, blommor och hemsydda bebislakan när den nya, sköra familjen ramlar in över tröskeln hemma och fattar just ingenting. De har visat hur man håller, vaggar och vyssjar. De har ringt flera gånger om dagen för att fråga hur allt går och hur alla mår. De har tröstat sina döttrar mitt i natten när barnet inte kan sluta skrika och den nya mamman inte kan sluta gråta. De har rullat barnvagn i ur och skur för att föräldrarna ska få en chans att sova. De har skjutsat, städat, tvättat, servat, fixat, hämtat, lämnat, vakat och bakat. De har varit helt nödvändiga.

LÄS MER: Nina Åkestam: Den som har fel kan också ha en poäng 

Och ändå skrivs det inga kärlekssånger till mormödrar. Kanske för att det de gör är så typiskt kvinnligt? Det vardagliga och omvårdande misstas ju så ofta för något litet och enkelt. Trots att tusentals sidor forskning visar att det är just den dagliga omvårdnaden som skapar förutsättningar för anknytning som sedan avgör hur bra vi klarar oss som vuxna. Ett samhälle där alla människor är otrygga skapar knappast kreativa vildhjärnor, intelligenta professorer, smarta affärssnillen eller effektiv ekonomisk tillväxt.

Eller tror vi att mormödrarnas ansträngningar är något vi inte behöver hylla för att det är så naturligt? Alla älskar väl barn och barnbarn! Men faktum är att det inte är naturen som gör att någon bokar av jobb och frisörtider och allt annat man har för sig för att plocka disk efter en ovanligt rörig ny liten familj. Det är generositet, välvilja och jävlar anamma. Kanske en önskan om att ens egna barn ska få det lite bättre och lättare än man själv hade det, som inte stannar vid en vag önskan utan som också omsätts i handling.

LÄS MER: Nina Åkestam: Nej, jag pluggar inte här – sluta dänga dina fördomar i huvudet på mig 

Så tack, alla mormödrar där ute. Tack för att ni finns och för allt otacksamt slitgöra ni håller på med. Och fast vi kanske glömmer att säga det när vi står där och försöker krångla på en body på vår åttaarmade bläckfisk till barn, så älskar vi er. Nog för att skriva tusen kärlekssånger, om vi bara hade tid. Men det får bli när barnet börjar på förskolan.

+ Stockholms Kommun. Nu får även barn med småsyskon rätt till heltid på förskolan. Hurra!

- Stockholms Läns Landsting. Inköpsskandaler, platsbrist och kris i förlossningsvården. Skärpning!