Eftersom jag börjat avsäga mig titeln borgarbracka tänkte jag runda av nationaldagen med att hylla Sveriges sjukvård. I veckan fick jag börja morgonen med att ringa ambulans. Det visade sig vara en ganska lugn grej som inte krävde någon större dramatik, men det gjorde att jag mitt i chocken blev extremt tacksam. 

I en tid då vi har lite, eh, diffusa yrkesdrömmar som att ”driva eget” eller ”bli entreprenör” så blir jag så fruktansvärt imponerad över att det finns folk som vill bli ambulansförare, sjukvårdare och läkare. 

Jag ringde 112 och fem minuter senare kom två personer in i lägenheten och hjälpte oss, trots att klockan inte ens var halv sju på morgonen och att Peter Jihde knappt hunnit sminka över kuddavtrycken på kinderna i Nyhetsmorgonstudion. Det är ju helt fantastiskt.

I en tid då det absolut mest statusfyllda som finns är att ”jobba lite för mycket” (citat samtliga personer som någonsin arbetat med någon form av media och lägger 30 procent av sin tid på att skriva krönikor och 70 procent av sin tid på att hänga på Twitter och skriva ”Läsvärt av XX om YY” och länka till sina kompisars krönikor) är det så enormt fint att det finns folk som på riktigt jobbar mycket för andra människor, och som inte gör någon stor deal av det.

Det är samma sak varje gång jag möter någon inom sjukvården. Förra våren åkte jag in på Sankt Görans med hjärnskakning och alla var så fina och bra och proffsiga och snabba så jag blev helt rörd.

Jag skäms lite över att jag så länge har förespråkat en politik som inte alls ger denna yrkesgrupp den cred den förtjänar. 

Att jag och resten av detta land har suttit och supportat en politik som ger mer uppskattning till businesshens som verkar ha som livsmål att kunna ”jobba var och när de vill” än till folk som går upp tidigt och tar på sig skorna för att hjälpa andra, det är ju faktiskt ganska pinsamt.

Klockan 0 6.21 den 4 juni 2013 blev tillfället då jag äntligen på allvar insåg hur mycket jag beundrar svensk sjukvård. 

Tack ni snälla snälla ambulansförare som hjälpte oss, tack du snälla snälla SOS-operatör som svarade när jag hetsringde er och vrålade ”amen alltså ni måste liksom komma NU!!!”. 

Tack alla ni underbara fina människor som vill jobba med att hjälpa andra människor. 

2014 röstar jag för er.

+ Priser som väntar. Oskar Linnros nya platta doftar Rockbjörnar och Grammisar lång väg.
 Minnesruna. Hultsfred Stockholm går med förlust. Svenska festivaler 1986-2013, vila i frid.