Jag älskar att bo i Orten. Orten är namnet som unga förortsbor själva har gett till sina miljonprogramsområden. Efter en period i storstadens innerstad har jag insett att det är i Orten jag hör hemma. Områdena har fått ett dåligt rykte, vilket kan göra att färre personer vill hälsa på. Men det finns smultronställen som inte går att se om du inte har varit här förut. Sidor av Orten som aldrig visas i tidningarna.

En dag hade jag picknick med min familj i det som kallas Gamla Norsborg. Solen sken när vi gick på landsvägen förbi åkrarna och vattenverket. På en gräsplätt utanför Norsborgs Herrgård grillade vi och lekte med min systerson. Hit brukade mamma ta med oss syskon på picknick när vi var små. Hon gjorde paratha, ett bengaliskt bröd, som vi åt när vi satt vid Mälaren.

Men idag var det tvärtom, vi bjöd mamma på grillad mat medan barn och hundar plaskade i vattnet nedanför.

Jag tänkte: "varför ska man hänga i stan när vi har hundra gånger bättre picknickplatser här?". De ligger för långt ifrån innerstan. Folk orkar inte ta sig hit. Då är det bättre att ta sig till en trång, högljudd och skräpig park omgärdad av trafik. Men egentligen skulle de trivas bättre här. Du finner lugn i Norra Botkyrka. Orten är landet, landet är Orten.

Efter picknicken tog jag med min flickvän på den promenadväg som jag har gått hundratals gånger längs vattnet i Norsborg. Jag tror inte att jag som barn uppskattade allt som finns här. Vi gick förbi ett tempel som en adelsman lät bygga på 1800-talet. Templet ligger mellan alla vikingagravar i den engelska parken. Här har historia skrivits. Människor har slagits med svärd för området, och begravts på gräskullarna vid vattnet. Vi gick längs skogsvägen där granarna och tallarnas stora grenar skänker en sin skugga. Vi gick där jag som barn har orienterat och plockat blåbär. Där skogen, Mälaren och historielektionen har legat strax utanför skolgården. Där vi hade skolmarathon förbi stenrösen från bronsåldern, runstenar och gamla gårdar där adelsmän har planerat stordåd och illdåd.

Orten är en plats för gemenskap. Det kan vara svårt att växa upp här, men det kan också vara lärorikt. Här lär du dig att ta dig fram i livet med små resurser. Med hjälp av många grannar och vänner. Det är en plats med identitet. Med stolthet. Varje ställe har sin egen berättelse. Varför besöker vi inte varandra varandras orter oftare?

Min sambo var här för första gången. Medan solen gick ner bakom krönet berättade jag om hur vackert jag tycker att Hallunda och Norsborg är: "De här områdena är en så stor del av min uppväxt. Men det är aldrig den här bilden av Norra Botkyrka som målas fram i tidningarna."

Det gör att många inte vill att deras barn ska växa upp här. Men egentligen är det tvärtom. Det är precis här barnen borde växa upp.

+ Äntligen fick ungdomarna i Alby fritidsgården de har efterfrågat i nio år. Det gör en stolt och glad. Och huset heter: Albys Hjärta.

– Alldeles för få av de anställda i Sveriges olika kommunhus bor i kommunernas miljonprogramsområden. Det gör att kommunerna har svårt att förstå sina egna medborgares situation på riktigt.