TANVIR MANSUR: Vi måste tala om polisens taktik vid demonstrationer. Jag har tittat på alla videoklipp som jag har hittat på nätet från Limhamn i Malmö lördagen den 23 augusti. Dagen då polisens kavalleri galopperade över motdemonstranter som protesterade mot nazistiska Svenskarnas Parti (SvP).

Jag har läst vittnesmål från poliser, journalister och demonstranter. Jag har sett intervjuer med personer som blev skadade.

Min bild av vad som hände i Malmö är också bekräftad av personer som var där, och den är entydig. Skånepolisen gjorde fel när hästarna red över icke-våldsamma demonstranter på Linnégatan. Det var en livsfarlig metod. Därför är det viktigt att kritisera Skånepolisen, som vilken annan myndighet som helst.

Vilka andra myndigheter än polisen lyckas få ett så högljutt försvar i medier efter att ha blivit kritiserade? Skatteverket? Arbetsförmedlingen? Polisens våldsmonopol gör den kritiska granskningen livsviktig.

Per Engström är enhetschef för ordning och säkerhet på Rikspolistyrelsen och berättade för Svenska Dagbladet att polishästarna enligt sina instruktioner inte ska användas för att rida över människor. De kan användas för att skingra en folksamling, men genom att hästen rör sig sidledes och inte framåt:

– Det har en lugnande effekt och det är lätt att skapa kontakt när man sitter på hästryggen. Att det skulle ingå som något slags arbetsuppgift att rida över personer stämmer inte.

Det stämde inte att demonstranter hade kastat gatsten och ballonger med ammoniak som Skånepolisen påstod. Region Skånes beredskapsöverläkare som var ansvarig för insatsen avfärdade påståendet att ambulanspersonal hade blivit attackerade av “våldsverkare”. Att ryttarna skulle skingra en våldsam folksamling framför kravallstaket stämde inte, menar journalister, vittnen och skadade.

Skånespolisens pressinformatör Eva-Gun Westford sade till Aftonbladet:

– Det våldsamma upploppet var inne bland träden i parken. Inte på gatan. Men det fanns demonstranter som sprang ut på gatan.

Efter galoppen eskalerade angreppen från demonstranterna. Det våldet är förstås inte heller rätt. Men tänk om polisen inte hade ridit ner folksamlingen. Då hade det inte heller hänt. Polisen kan ha provocerat fram våldet.

När jag demonstrerade mot Svenskarnas Parti under Almedalsveckan hade polisen hittat på nya regler utan stöd i lagen. Burop och slagord fick bara ske under pauser vid nazisternas tal.

När talaren ställde frågor i sin mikrofon svarade jag högljutt, frågor är till för att besvaras. Då blev jag tillsagd av polisen att sluta eller bli avvisad. Polisen begränsar nu vissa personers rätt att yttra sig och skyddar andras. Det finns alltså saker att kritisera. I en demokrati kan vi utkräva ansvar från våra myndigheter. Det borde vi göra. 

+ Majoriteten av de tusental som demonstrerar mot nazister är inte våldsamma. Det är glädjande att så många av dessa barnfamiljer, präster, lärare och andra är ute och demonstrerar.

- Att polisen inte har högre prioritet för nazisters misshandelsfall. Som i ett fall i Ludvika som tog två år innan förhör i Ludvika och den misstänkte friades. Och blev sen fälld för upploppen i Kärrtorp.