Tillbaka. Till vardagen och verkligheten. Till hopplösa OS-hopp och olösta mordgåtor. Till män som misshandlat kvinnor de älskat. Till skvallertidningarnas skilsmässorapporter vid snabbköpskassan och kvällstidningarnas löpsedlar av typen: ”Så fick Pops sin Superkropp”. 

Tillbaka till viktiga avslöjanden om myndig heters missbruk med skattemedel och oviktiga avslöjanden om simmarlegenden Michael Phelps, att han pissat i poolerna i alla år. Med 18 guldmedaljer runt halsen måste han ändå ha pissat guld.

Tillbaka till Lars Vilks som nu, när han ska tala på en antimuslimsk konferens i New York, kommit ut som den förklädda antimuslim och kamouflerade konstnär han
varit.

Tillbaka till slakten i Syrien, till mänsklig misär i händ-erna på en handfallen värld och stridigheter som tvingar människor på flykt. Flykt som föder flyktingar som ingen vill ha. Som tvingar Grekland som gränsar till all världens elände att barrikadera sina pärleportar mot Asien och Afrika till den europeiska drömmen som förvandlats till en mardröm av skuld och skam. Tillbaka till krisrapporter och börsnoteringar som får Gröna Lunds berg- och dalbana att framstå som en Kärlekstunnel.

Tillbaka till väckarklockor och suckande slutsatser om att sommaren återigen var för kort och gick för fort. Tillbaka till lystna, längtansfulla blickar i resebilagor med solsäkra utflyktsmål. Tillbaka till virus som måste vilas bort och vitaminflaskor som inte håller vad de lovar.

Nu viker jag omsorgsfullt ner extrakläder i dotterns dagispåse. Strumpor för blöta dagar och trosor för små olyckor. Nu stuvas sommarkläderna på vinden och ersätts med den riktiga rustningen för att klara vardagslivet som inte rymmer några ursäkter. Vardagslivet som alltid blir som vi har tänkt oss. Lagom trist och ganska stressigt. En trygg transport till framtida somrar med korta glimtar av lycka som sällan låter sig planeras.  

T illbaka till det liv som var innan pausen. Innan parentesen som vi fyllde med sorglösa sovmorgnar, loj läsning och långsiktig längtan. Nu träder nuet in och kräver all vår kraft igen. Tillbaka till tidningarnas terrorartiklar om hur man tappar semesterkilon. Innan
semestern skulle vi banta bort vinterfetman för att komma i bikiniform. Efter semestern får vi tips om hur vi ska åter få figuren vi hade innan sommaren. Vi dög ju inte då heller? Tillbaka till det vanliga”du duger inte som du är”–tjatet.

Tillbaka till mina näringsrika storkok som förutseende fyller frysen och räddar dagar utan andrum. Tillbaka till vatten till maten, de dova färgskalorna, kläderna som fogar sig i leden och viskar fram vår identitet. Det blir nog bra till slut ändå ska du se.  

+ Nolltolerans mot rasism i OS. Olympiska kommittéer som skickat hem sina atleter efter rasistiska tweets! Nolltolerans mot rasism.

Tillväxtverkets lyxnotor på skattebetalarnas bekostnad. Som tack för kaffet behåller den sparkade Chefen sin höga lön i tre år.