Det är de små detaljerna som får en att förstå de stora berättelserna. I mataffärer och snabbköp i USA, bland vardagshandlande människor som slöläser mjölkpaketets bäst före-datum innan de slänger det i korgen, är det säkert en och annan som hickar till. Efter en 17 månader lång valkampanj har vi nämligen till slut kommit valdagen så nära att mjölken går ut först efteråt. Själv inser jag att detta är den sista krönikan jag skriver innan valet. Nästa gång ni läser mig i denna tidning kommer vi veta vem det är som mellan 100 och 130 miljoner amerikaner har röstat fram – vem som blir USA:s nästa president. 

Jag vet vad jag tror. Men först, låt oss ta en titt på läget. Först, tre viktiga aspekter som talar för Clinton:

►LÄS MER: Jack Werner: Hur Trump tänker vinna – även om han förlorar

Opinionsmätningarna. Tro’t eller ej, men årets val är faktiskt på pappret ganska tråkigt. Det är det opinionsmässigt mest stabila valet sedan 1996: Clinton leder över Donald Trump med fem-sex procentenheter, och har så gjort under stora delar av valkampanjen. Hon har förvisso låga förtroendesiffror men ändå konsekvent högre än Trump, och tjänar på president Obamas höga förtroendesiffror. 

Alla andra grupper än de vita, outbildade männen. USA består snart av en majoritet minoriteter, och Trump har ägnat stora delar av sin kampanj åt att göra sig hatad av dem. I flera opinionsmätningar har Trump bokstavligt talat haft noll (0) procent i förtroende hos amerikanska afroamerikaner. Att han i ett läckt filmklipp skröt om sexuella ofredanden gjorde inte direkt heller underverk med den inte oansenliga väljargruppen kvinnor. 

Swing-staterna. Det amerikanska valet avgörs formellt i och med att 538 elektorer väljer en president, baserat på vad väljarna fattat för beslut åt dem. Varje stat har olika många elektorer, men vinner man en stat vinner man samtligas stöd. Att Clinton leder i till exempel Florida, och för den delen i precis alla andra de vanligen oberäkneliga swing-staterna, betyder att Trump kommit på permanent efterkälke. 

►LÄS MER: ”Bara en enkelriktad åsna ser censur i varje hörn”

Så, vad talar för att Trump ska segra? Tja, i princip finns det bara en enda möjlighet kvar.

”The Monster vote”. I USA är det långt från alla som röstar. Knappt 55 procent röstade 2012, och får man iväg de väljare som hittills valt att stanna på sofforna till vallokalerna har man potentiellt många nya röster att hämta. Chansen finns också att denna väljargrupp är förhållandevis osynlig fram till valdagen, eftersom opinionsundersökningarnas urval bygger på föregående vals valdeltagande. Om Trump tilltalar helt nya väljare kan han alltså överraska.

Så, kommer han göra det? Nja. Inför valet 2012, som vid den här tidpunkten såg väldigt jämnt ut, pratade man om Romneys ”the hidden vote” som på ett liknande sätt skulle krossa Obama. Sedan vann Obama med nästan fyra procentenheter. Med det i åtanke klingar ”The Monster vote” ihåligt och bekant. 

Ses i Vita huset, Madam President.

+ De som oroar sig för att Clinton kommer få det lätt i sitt ämbete kan andas ut. Hennes av Wikileaks läckta mejl kommer förfölja henne som president, och republikanerna vill inget annat än att riksrättsåtala henne. Gillar man politiker under press har man fyra spännande år framför sig.

– Om Donald Trump vägrar erkänna sig besegrad utsätter han USA:s demokrati för ett i modern tid aldrig tidigare skådat hot. Och än så länge har han inte tyckts tycka att ett värdigt beteende skulle vara det lämpliga under den historiska natten till den nionde november 2016.