”De har inga idéer kvar”, sa många när alliansen presenterade ett femte jobbskatteavdrag på 16 miljarder kronor. ”Gäsp” var en kommentar, ”snark” en tredje. Så Reinfeldt ska låta en sjuksköterska behålla ytterligare 330 kronor av sin månadsinkomst? ”Så fantasilöst”. 

Jag vet inte. Borde inte människor få använda sin egen fantasi när det gäller deras egna pengar? Är det inte höjden av fantasilöshet att förlita sig på att just Fredrik Reinfeldt ska komma på spännande användningsområden för allas våra surt förvärvade slantar? 

Problemet är snarare att våra politiker har på tok för livlig utgiftsfantasi. De senaste åren har staten givit 2,4 miljarder kronor till SAS och 100 miljoner till Facebook för att lägga servrar i Luleå. Statliga Vattenfall tappade 15 miljarder på att spekulera i holländsk gas och staten lär åka på en miljardsmäll från lån till Saab. Runtom i landet bygger kommuner allt pampigare arenor och Stockholm idkar spårvagnsnostalgi för 5 miljarder. Man är inte lika varsam när man leker med andras pengar.

Staten har sedan 2007 givit 18 miljarder kronor i landsbygdsbidrag som finansdepartementets egen utredningsgrupp, ESO, dömer ut som slöseri. Annie Lööf vill fortsätta betala ändå. Hennes kollega Eskil Erlandsson tar en miljard för att skapa jobb i livsmedelsindustrin. Måluppfyllelsen är ”oklar”, som den utvärdering han själv beställt konstaterar. 

Var är protesterna mot det? Var kan jag skriva på en namnlista som kräver att politiker slutar bete sig som berusade brats med pappas kreditkort? Nej, det är bara när folket får behålla en skärv som oppositionen rasar. Aftonbladets startar namninsamling mot sänkta skatter. Kampanjen borde heta ”Satsa på storbolag, arenor och jordbruksstöd”, men har i stället fått det insmickrande namnet ”Satsa på skolan”, som om skolan måste stå tillbaka om staten taggar ned en smula. Trots att inte ens var tjugonde skattekrona går till grundskolan.

”Skolan börjar bli ett nationellt trauma” skriver Aftonbladet. Om mer pengar är lösningen, hur kunde det bli ett trauma när utgifterna per elev ökade med en femtedel på tio år? Aftonbladet har talat om den finska skolan som förebild. Den kostar 25 procent mindre än den svenska, per elev. Mer pengar funkade inte – ge ännu mer. Sa ni fantasilöshet?

Philip Lerulf, som skriver om hur skatter föröder svenskars marginaler, berättar för mig att 28 procent inte klarar vardagen mer än fyra veckor om inkomsten uteblir. Resultatet blir magknip, ångest och ett totalt beroende av arbetsgivaren. Få reformer kan vara viktigare än att ge folk den trygghet och värdighet eget sparande innebär. Så länge Sverige har världens näst högsta skatter kan inte skattesänkningar bli en uttjatad idé.

+ Hijabuppropet. Det borde vara lika självklart att få bära slöja utan att trakasseras, som det borde vara att slippa bära slöja om man väljer det.

–Brittiska staten löper amok. I jakten på läckor förstör brittiska myndigheter The Guardians hårddiskar och använder anti-terrorlagar för att trakassera en journalists partner. Vem tror fortfarande att den som har rent mjöl i påsen inte har nåt att frukta?