Jag kör inte så mycket bil och jag har tre barn. Konsekvensen har blivit att jag cyklat och burit barn på rygg och axlar i snart 12 år. Ändå är det först nyligen som jag på riktigt tänkt på en av de finaste sakerna med denna typ av barnhantering: När man har sitt barn nära men bortom ögonkontakt kommer ofta de viktigaste samtalsämnen upp – på barnens egna initiativ.    Det finns så många saker som man annars kämpar för att få höra: ”Hur har du haft det idag?”, ”Hade du kul?”, ”Vem lekte du med?” – alla de där frågorna som väldigt ofta blir så stora att de inte får några svar. Hur ska ett barn egentligen kunna sammanfatta hur det var på dagis? Det var en miljon saker, omöjliga att rangordna eller ens sortera.    

Så svaret blir oftast ”bra”, för det verkar ju gå hem hos föräldrar. Men när man cyklar eller bär hem ett trött barn på ryggen börjar ungen ofta själv berätta. ”Mamma, idag hände det en så hemsk sak på dagis du kommer nog börja gråta när du hör det, jag var själv hela tiden från efter mellis, jag satt på gungan och ingen ville hjälpa mig med fart. Men sen hittade Alva en groda och jag fick hålla den”, är ju egentligen exakt den sorts svar man fiskar efter. The good and the bad. 

Jag vet inte vad det är som gör att orden kommer flygande när vi inte är riktigt ser varandra. Kanske är det lättnaden att slippa se alla möjliga reaktioner flyga över mitt ansikte när hon berättar något svårt som gör att min yngsta unge äntligen berättar att hon är ledsen för att hon tror att hon är den enda av 6-åringarna som inte kan cykla utan stödhjul.

Kanske är det friheten i tystnaden som uppstår när jag är fysiskt upptagen med att cykla eller bära. Jag pratade med en kompis om det här, hon hade lagt märke till att samma sak ofta händer efter läggning när ljuset släckts. När hon sa så fick jag en plötslig minnesbild. Jag gick på college i Ohio och spelade trummor. Jag var fruktansvärt kär i en kille som ville höra mig spela men jag stod inte ut med tanken på att se hans ansikte när jag trummade eller att han skulle se mitt. Det blev för stora känslor. Han fick bara lyssna om rummet var helt nedsläckt.    Så ute bland majsfält och kossor på den amerikanska landsbygden stod en gång en ung man och lyssnade på en svensk utbytesstudent som försökte vinna hans hjärta genom att spela trummor för honom i ett nattsvart rum. Ibland är det en sådan befrielse att slippa se varandra men ändå vara nära.  

+ Hösten är här! Årets bästa årstid, vill söka den jorden över, har hört att man kan fånga den i mas på vissa platser.

– Ryggsäck i ansiktet. Har sett för många barn kämpa mot förälderns rygga i ansiktet. Skaffa cykelkorg.