”Vänstern måste våga slakta sina heliga kor”, skriver Staffan Norberg på DN-debatt med anledning av den pågående processen för att utse ny partiledare. Norberg är kommunalråd för Vänsterpartiet i Södertälje och en av få vänsterpartister som efterlyser ett tydligt avståndstagande från kommunismen.

Bland de fyra kandidater som nu reser runt för att söka stöd bland partimedlemmarna tycks inte Norberg stå högt i kurs. När jag härom dagen i Radio 1 intervjuade partiledarkandidaterna Ulla Andersson och Rosanna Dinamarca, avfärdade de Norbergs resonemang med en fnysning och påståendet att ”han låter som en folkpartist”.

Inställningen att vänstern inte har någon anledning att ta itu med sin historia är stötande men också respektlös mot väljarna. Hur många minns inte hur det sovjetiska kommunistpartiet hade direkt inflytande över svenska vänsterpartister fram till slutet av 1980-talet, hur partinamnet ”Vänsterpartiet Kommunisterna” hängde med ända till1990 och hur Lars Ohly först 2005 slutade kalla sig kommunist.

Många minns också hur Lars Ohly poängterade att hans värderingar låg fast även om själva epitetet lades åt sidan, hur hans partikamrat Ali Esbati talade om ”hets mot vänsterns historia” som argument för sin kommunistiska övertygelse och hur ungdomsförbundets Ida Gabrielsson, sorglöst gjorde klart;
”Jag är kommunist för att jag tycker vi har en stolt historia”.

Kommunismen bär ansvar för tiotals miljoner oskyldigas liv och för att ha förorsakat ett av historiens värsta lidanden – att förminska eller förvanska detta faktum är oförsvarligt. Än allvarligare är det när relevanta påminnelser om kommunismens fasor avfärdas som ”hets mot vänsterns historia”, eller när begrepp som ”stolthet” används i relation till en ideologi som varit vägledande för världens mest hårdföra diktaturer.

Så länge det finns framträdande partiföreträdare och medlemmar som är kommunister kommer Vänsterpartiet att ifrågasättas. Så länge Jonas Sjöstedt och andra ledande vänsterpartister tiger om det tidigare hyllandet av kommunistiska ideal förblir partiet oreformerat.

Eller som Staffan Norberg skriver på DN-debatt:

”Inte en enda tes har omprövats. Kandidater som kryper fram när Lars Ohly tar farväl bör ha mod att redovisa den omprövning som är nödvändig”.

+ Birros Bord på Expressen.se
 
Robins intervju med Juholt