Tröjor med lappade armbågar är de senaste årens starkaste trend inom herrmodet. Det går nästan inte att få tag på andra sorters tröjor i butikerna längre. Enligt alla jag frågat beror den enorma populariteten på att man ser lite intellektuell ut med lappar över armbågarna.
Kanske utgår man ifrån att de intellektuella giganterna är så uppfyllda av sin forskning att de inte har tid med världsliga bagateller som att köpa nya kläder när de gamla går sönder. Men hur har de i så fall tid att klippa ut ovala läderbitar och sy över hålen? Och vad får de allt skinn ifrån? Det kanske är en sådan sak man förväntas ha hemma när man uppnått en viss bildningsnivå. Annars blir det pinsamt. ”Horace! Kila genast ut och skaffa mer mocka, det är bara halvfullt i skåpet.”
Det är konstigt för den klassiska fördomen om kulturmänniskor är att de helst är inomhus och inte gärna rör på sig. Alltså borde de inte slita särskilt mycket på sina kläder. Alltså borde man framstå som mer intellektuell ju mindre slitstarkt material man bär.”Kolla på mig,” borde man kunna säga, ”jag tillhör kultureliten, jag är helt klädd i hushållspapper!”
Det mest överraskande med alltihop är att folk verkligen vill klä sig som kulturelitister. Jag visste inte att de var så omtyckta. Det har ju traditionellt varit en ganska förlöjligad och hånad grupp. Högkulturella personer brukar utmålas som pompösa narcissister, som hellre diskuterar atonal ljudkonst än väsentligheter som vård, skola, omsorg.
Kanske är dagens tröjmode ett tecken på att den attityden håller på att förändras. Kanske börjar folk förstå att den intellektuella eliten inte alls bara består av världsfrånvända egon som sitter i Stockholms innerstad och kliar varandra på ryggen. För det är ju fel. Det gör de inte alls. De sandpapprar varandra på armbågarna.



























/templates/img/lists/bullet-white.gif)





















































/templates/img/global/5-col-line.jpg)









