ALEXANDRA PASCALIDOU: En sommar av dåligt samvete är snart slut. Min utlovade digitala detox blev mer påfrestande än befriande. Min hjälplöshet över en värld som rämnade gick inte att lindra med svalkande havsdopp och sandslottskonstruktioner.

Medan jag försökte ge min dotter en minnesvärd semester strimlades barn i bitar. Det är svårt att vara lycklig när din nästa lider. Vi bär alla världen på våra axlar.

Israels förödande krigföring, Hamas blodiga terrorism, Putins tyranni, Boco Harams barbari i Nigeria som nu nått Kamerun, IS (fd ISIS) förföljelser och utrensning av kristna. Medan Gaza bombades till en ruinhög fördrev IS yazidi-minoriteten som de kallar ”djävulsdyrkare” från sina hem.

Kristna som bott i Mosul i 1600 år tvingades välja mellan att konvertera till islam eller dö. 

Inbördeskriget i Syrien fortsätter skörda liv. Allt detta lidande som chockerar och skämmer ut världen. Alla dessa livlösa liv. Alla de som tvingas överleva utan vatten, elektricitet och kläder på sina ärrade kroppar. Alla dessa cirkulerande skräckbilder med varningstexter. Alla dessa N på assyriers/syrianers dörrar. N som i det arabiska ordet ”nasarah” för kristen. En brännmärkning som för tankarna till förintelsen.

Hatet har inga gränser. Det får fäste även på fridfulla platser. I Australien attackerades en skolbuss med judiska barn av heilande män som skrek att barnen borde slaktas.

Nu växer antisemitismen i världen. Precis som islamofobin. Hatarna svingar sina svärd av svepande slutsatser och ställer muslimer och judar och kristna till svars för allt ont. Det är skillnad på att hata handlingar och att hata människor.

Vi kan kritisera krigsherrar utan att stigmatisera människorna. Vi måste vara vaksamma över dem som kidnappar människors lidande. Alla de som exploaterar etnoreligiösa utrensningar för att kunna hetsa mot folkgrupper. De som reser murar mellan människor och väver taggtrådar i våra hjärtan.

Men det finns hopp. När jag besökte Jerusalem och orterna runt Döda Havet för några år sedan mötte jag fredsaktivister och israeler som ville se andra lösningar än blockader och bombningar.

I israeliska tidningen Haaretz läser jag skoningslöst kritiska artiklar mot övergreppen i Gaza. I Grekland möter jag palestinier som kämpar mot Hamas som svikit sitt folk och grusat fredsdrömmarna.

På al-Jazira läser jag om muslimska ledare som fördömer fördrivningen av assyrier i Mosul. Jag läser om muslimer som besökte kyrkor och deltog i gudstjänster med solidaritetsskyltar: ”Jag är kristen”. Det finns hopp när slumrande semesterfirare slutar tiga. För det är svårt att vara lycklig i en värld av olycka.

+ Ny höst med nya möjligheter och utmaningar!

- Bränderna. Den varma, torra sommarens baksida.