"Hur tänker ni kring socker?” Den frågan får jag ofta när jag berättar om Experimentet – ett tremånadersprojekt som jag och min familj lever under just nu, för att få ordning på våra mat- och motionsvanor. 

Enkelt uttryckt går det ut på att vi ska hitta på så många roliga äventyr som möjligt, hela familjen tillsammans, samtidigt som vi lagar nyttigare mat – och drar ner på sockret. Av många olika orsaker.

Jag har själv något slags sockerberoende, kan inte äta bara några godisbitar, utan måste äta upp allt i hela påsen. Och jag märker att barnen börjar ta efter mig.

Sockerchockerna kommer allt tätare och det är så lätt att måla in sig i ett hörn, som förälder.

Jag minns hur det var för ett par år sedan, med MER-drickorna som vi tog efter dagis, för att klara vägen hem. Men de tvingades vi sluta med, för barnen blev vansinniga när de vissa dagar inte fick dricka. 

Likadant när det gällde att simma. Utan att tänka närmare på det så firade vi med glass efter några timmar i badet. Det är väl okej om man simmar en gång i veckan. Men förra sommaren badade vi varje dag, ibland två gånger om dagen – och barnen hade fått lära sig att det blev glass varje gång. Så vi tvingades tjafsa om de där glassarna, vilket blev jobbigt för alla. Under de här tre månaderna kommer vi därför att hålla stenhårt på regeln en glass i veckan, på lördagar. Förvånansvärt nog verkar ungarna tycka att det funkar rätt bra.

Det är, för övrigt, alldeles för mycket smygsocker i vardagen. Jag har roat mig med att skriva upp alla gånger som vi måste tacka nej till godis, bullar och kakor en normal vecka: Vid jobbfikat, på skolvernissage, under städdagen i bostadsrättsföreningen, på picknickar, i thaimatskiosken, hos korvgubben, hos frisören, på kyrkans barntimme och så vidare i all evighet. Det blev 43 fika- och godis-nej på en vecka! Självklart är allt gjort i all välmening och som en vänskaplig gest. Men det blir så mycket! 

”Vi har av tradition fått lära oss att socker och vetebröd är det finaste som finns. För att det har varit ont om det, och dyrt. Nu är det tillgängligt överallt, och billigt. Dags att omforma traditionerna”, säger min kompis Lotta. Det ligger mycket i det.

Men det får heller inte bli någon hysteri. En journalistkollega berättade om när hennes lilla dotter gråtande ringde henne från en varm idrottsdag på skolan. Flickan stod inlåst på en toalett, dit lärarna hade förpassat henne, för att hon hade haft med sig en MER-dricka – med socker! Nu fick hon gömma sig på toaletten för att ingen annan skulle se vad hon drack. Rätt vansinnigt – åt det andra hållet.

Vi kan väl bara komma överens om att ta det lugnt, försöka hitta alternativ till socker där det går – och fira med att röra på oss i stället? Det skulle de flesta av oss må bättre av.

+ Överlevnadsguide för sköra. 20 procent av oss är känsligare än andra. Maggan Hägglund och Doris Dahlin har skrivit en underbar överlevnadsguide för alla starka men sköra: ”Drunk-na inte i dina känslor” (Libris). Jag önskar att alla fick läsa den. 

Charterturister på flygplan. Svenska charterturister på ett flygplan kan vara det mest empatilösa som finns. De vuxna klagande, svärande, ylande (!) gnällspikarna uppför sig rent skamligt mot barnfamiljer. Skärpning!