För någon månad sedan stod jag på en cykelväg mellan en förskola och en skolgård. Det var försommar och fågelkvitter och leende människor som cyklade förbi. Och medan jag stod där och njöt förbannade jag mig själv över att ha känt viss tvekan innan jag åkte dit, över att ha låtit mig påverkas av alla som tjatat om hur farligt det skulle vara, även mitt på ljusan dag. Jag var i Husby.

Husby som har en historia av att förknippas med oro, utanförskap och uppror. Men också av att ständigt beskrivas som enbart oroligt, utanför och upproriskt.

►LÄS MER: Viktor Banke: Låt oss prata om skandalernas parti

De senaste månaderna har dessvärre stenkastning och våld mot polis, räddningstjänst och ambulanspersonal åter hänt. Detta över hela landet. Anställda vittnar om en orimlig arbetssituation under stark rädsla och frustration. Det är fruktansvärt. För att få bukt med problemen behövs kunskap om vilka metoder som är effektiva, och sannolikt en hel del lyhördhet gentemot de människor som lever och verkar i områden med mycket problem. 

Att lyssna till, eller försöka förstå, stenkastande människor är inte att förringa allvaret i stenkastning: det är att kunna förstå hur det ska bekämpas. 

Därför var det ledsamt och tröttsamt att beskåda hur Alliansen behandlade frågorna när de fyra partiledarna besökte Husby i förra veckan. Det var som en parodi på politiker som pratar populistiska. 

”Vi kan inte acceptera att man kastar sten på polisen bara för att man är arbetslös”, sa till exempel Jan Björklund i en osedvanligt dum kommentar. 

För den som läste tidningen eller pressmeddelandet var det som om Husbyborna inte fanns. Ingenstans ett erkännande av deras existens. Ingenstans ett erkännande av att situationen är komplex. Ingenstans en rikare bild av ett samhälle där bra ryms tillsammans med dåligt och där olika människor tycker och tänker olika saker. 

Visste man inte bättre kunde man tro att partiledarna egentligen inte alls var särskilt intresserade av Husby, utan bara använde området för att projicera sin kriminalpolitik på.

LÄS MER: Viktor Banke: Statsministern ska inte diktera hur människor hälsar på varandra

Och det hade väl kunnat förlåtas, om kriminalpolitiken var genomtänkt. Men att fokusera på att skärpa straff är bara mer av samma metod som inte visat sig särskilt effektiv tidigare. Fler poliser, som också föreslås, kan dock vara bra om metoderna är bra. Men det krävs mer. Och den här demoniseringen måste upphöra. På vilket sätt hjälper den? På inget sätt.

Att åka till Husby eskorterade av poliser och journalister, för att därifrån sända lättköpta formuleringar ämnade för en väljarkår någon helt annanstans: vilket hån.

Det här är svåra frågor och ska därför behandlas som svåra frågor. Erkänner man inte det så kan man inte heller anses ta ansvar för situationen i Husby eller någon annanstans. Nog med populism. 

Vi behöver faktiskt politiker som tar det här på allvar.

+ Fotbolls-Em. Känner ni? Jag är febrig redan. 

- Till er som bortom löpsedlarna återkommande drunknar i Medelhavet på väg till oss. Förlåt.