Barnen kommer till mitt kontor ibland. Vissa är döda i blicken när de berättar, andra är överraskande levande. Vissa ler. Även om jag förstår orden först när tolken översätter, märks det direkt när det svåra kommer. Språket spänns, blicken tåras. Ibland sker det när berättelsen når våldet, förföljelsen, men lika ofta när mamma eller pappa kommer på tal. Eller något om själva flykten, och då särskilt genom Libyen där sexuellt utnyttjande och tvångsarbete ofta sker. Ibland säger jag något till tolken men får svar från barnet direkt. Min förvåning över den nyförvärvade frasen möts då av ett genombrutet, försiktigt leende. 

► LÄS MER: Viktor Banke: "Sverige ska inte skicka folk i döden – inte ens om de mördat någon"

Barnen börjar skolan, de spelar fotboll. De hittar andra som pratar tigrinja, dari, arabiska. Men om kvällarna somnar tiotusentals barn på anläggningar runt om i landet, utan sina föräldrar. Under natten kommer mardrömmarna, och minnena. Det är då de måste möta sig själva, plötsligt i ett främmande land.

De är De Ensamkommande, och vi har börjat prata om dem som grupp snarare än ömkansvärda individer. En grupp många tycks vara rädda för. 

Igår rapporterade GT:s ledarkrönikör Csaba Bene Perlenberg om ett infomöte inför ett planerat flyktingboende i Göteborg. Om en del som visade stöd, men även om de som hånskrattade när de fick höra att barnen inte var våldsamma, och om föräldrar som öppet förklarade att de bara bryr sig om säkerheten för sina egna barn, inte de nyanländas. I Haninge stördes häromdagen ett infomöte av hundratals människor som högljutt motsatte sig planerna på ett boende för 32 ensamkommande barn.

När 32 stycken barn resulterar i ett organiserat, uppjagat motstånd, då har en obehaglig rädsla bitit sig fast. 

Visst finns det vuxna som utger sig för att vara barn. Det finns även de som bråkar och begår brott. Allt annat vore mycket märkligt, med tanke på den trångboddhet, oro och sömnlöshet de nu måste hantera. Att en individ begår misstag gör dock inte att hennes behov av omsorg upphör. I synnerhet inte om individen är minderårig.

► LÄS MER: Viktor Banke: "Vi kan prata om gärningsmannens bakgrund – men låt det inte ta över"

Denna generation nya svenskar, oftast födda mellan 1999 och 2002, behöver nu läka och få stöd. De behöver vår hjälp för att kunna bli en del av samhällsgemenskapen. De behöver vår förståelse, inte kollektiv demonisering. Att vi försöker förstå barnen står inte i motsats till att låta dem omfattas av samma regler som övriga samhällsdeltagare. Däremot är förståelse sannolikt det bästa sättet att undvika onödiga motsättningar. Motsättningar som i sin tur ökar risken för just sådana oroligheter som många svenskar tycks vara rädda för.

+ Det kommer en ny vår. Fåglarna skvallrar.

- EU ger Turkiet 28 miljarder för att hålla flyktingarna ute ur unionen, och klagar sedan på Turkiet som inte släpper in flyende syrier.