Flyktinginvandringen är vår viktigaste fråga och vi pratar om den hela tiden. Trots detta är det inte enkelt att förstå vilken princip vi nu följer. Ska vi bibehålla människors ovillkorliga rätt att söka asyl i Sverige, eller överge asylrätten? Värna den eller försvaga den?

Regeringen tycks inte ha formulerat en ny, tydlig princip för den svenska asylpolitiken. Att stänga landet för att kunna ha en fortsatt öppenhet är en sporadiskt framförd tankefigur som inte imponerar. Den är också svår att förhålla sig till. Lika svår är tanken på att ha en generös asylpolitik som bara gäller så länge inte behovet av generositet är stort.

► LÄS MER: Viktor Banke: "Varför ska vi skärpa straffet för mord när det dödliga våldet minskar?"

Den offentliga debatten är inte bättre. En del skriker om en svensk systemkollaps, trots att det är uppenbart förljuget. Andra påpekar som svar att svensk ekonomi går som tåget, trots att den största utmaningen inte är ekonomisk utan social. Några anser att vi inte kan ta ansvar för all världens flyktingar, trots att vi inte tar ansvar för en bråkdel, medan vissa påpekar invandringens vinst, trots att det varken är anledningen till att människor flyr eller att vi tar emot dem. Och så håller det på. Argument och motargument som förvirrar snarare än förtydligar, som befäster positioner snarare än att utkristallisera en linje att förhålla sig till.

Så hur ska vi göra? Nationalekonomen Joakim Ruist föreslår ett avskaffande av asylrätten och vill se ett maxtal för antal flyktingar. Timbro har givit ut tre essäer med olika förslag, samlade under namnet ”Migrationsdebattens karta. Tre liberala perspektiv”, vilka alla är läsvärda. Andra vill helst bara stänga landet omedelbart. 

Men måste något förändras? Ja, något måste förändras när omvärlden förändras. Men det måste inte vara asylrätten. Jag tror på en minsta förändringens princip där asylrätten alltid värnas, och där mottagandet förändras i den mån det är absolut nödvändigt. Inte annars.

Vad man än tror på så är det märkligt att den principiella diskussionen är frånvarande.

► LÄS MER: Viktor Banke: "Sluta måla ut flyktingbarn som onda – de behöver vår hjälp"

Det är lätt att se det ohållbara i höstens situation. Överrumplade myndigheter med personalbrist, ont om bostäder. Och så vidare. Men man kan också se det som en stor framgång för asylrätten. Sverige lyckades tämligen oförberett ta emot 163 000 asylsökande under 2015, varav flertalet kommer anses ha skyddsbehov. Migrationsverket och socialtjänsten lyckades i nära nog i samtliga fall ordna bostäder, handläggare och ett mycket bra mottagande. En fantastisk insats.

Nu återstår frågan hur myndigheterna ska arbeta ifall en liknande situation uppstår, och hur Sverige förhåller sig till flyktinginvandring nuförtiden. Låt idédebatten ta vid.

+ Syriska fredssamtal!

- EU som hellre betalar Turkiet än att samarbeta.