I veckan avslöjade justitieminister Morgan Johansson att regeringen ska försöka göra vad den förra misslyckades med: formulera en tillräckligt begriplig lagtext för att domstolarna oftare ska kunna utdöma livstids fängelse för mord. Moderaterna föreslog å sin sida straffskärpningar för en rad allvarliga våldsbrott, samt att utvisningar av utländska medborgare ska kunna ske oftare.

Men varför? Frågar man Morgan Johansson ska ”ett av de allra svåraste brotten” rendera i det svåraste straffet. Moderaterna menar att många brott i dag inte straffas ”i nivå med deras allvar”. Tydligare blir det inte. Förklaringen är enkel: det finns inte ett rätt straff för visst brott, facit saknas.

► LÄS MER: Viktor Banke: "Sluta måla ut flyktingbarn som onda – de behöver vår hjälp"

Men varför skärpa straffen alls? Ibland finns tekniska skäl, som att det krävs viss straffskala för att kunna häkta misstänkta. I andra fall anses vissa gärningar kräva strängare straff i förhållande till andra gärningar, vilket är samhällets sätt att värdera brotten i förhållande till varandra. Andra straffskärpningar tillkommer av dunklare skäl.

Så varför ska man skärpa straffet för mord när det dödliga våldet minskar? Varför ska fler människor kunna utvisas? Det minsta man kan begära är en förklaring som innehåller mer än tomma ord. Är det för att minska brottsligheten? I så fall är det sannolikt inte skärpta straff som ger bäst effekt. Är det för brottsoffrens upprättelse? Hur vet man i så fall att det skänker upprättelse till dem, generellt? Ett alternativt och kanske bättre brottsofferperspektiv vore att istället satsa på sådana åtgärder som kan antas leda till färre brottsoffer. 

Inskränkningar i enskildas liv bör alltid noga kunna motiveras. Det gäller vid fängelsestraff såväl som vid omhändertaganden enligt tvångsvårdslagarna, när häktning sker, eller för all del vid utvisningsbeslut. Så är dock inte alltid fallet.

► LÄS MER: Viktor Banke: "Sverige ska inte skicka folk i döden – inte ens om de mördat någon"

Sverige har under många år kritiserats för att hålla misstänkta i häkte med hårda restriktioner, inte sällan oproportionerligt länge. En häktningsframställan från åklagaren nekas sällan av tingsrätten. I förvaltningsrätten utdöms tvångsvisa ingripanden alltför ofta på bristande utredningsmaterial. Och den som har läst ett avslagsbeslut från Migrationsverket vet att svensk asylrätt inte är någon särskilt generös historia.

Att hitta rätt nivå för statligt tvång är en svår uppgift. Och just därför är det viktigt att kräva tydlighet när så sker. Tillfredställande beslutsunderlag inför varje inskränkning, och välmotiverade skärpningar i lagstiftningsarbetet. Det är någons liv det handlar om.

Att något ”speglar gärningens allvar” duger inte. Bättre kan ni.

+ Debatten om lönerna. Äntligen en vettig politisk höger/vänster-debatt. 

- Massdöden på Medelhavet. Det bara fortgår. Och Europa tittar på. Skamligt.