Ordet ”systerskap” är ett återkommande ord i mitt liv (mitt liv består ganska mycket av sociala medier). Vi är många som hyllar systerskapet och som är tacksamma över att det finns .

Jag gillar verkligen tanken på ett systerskap!  Att kvinnor världen över skulle ha en tyst överenskommelse om att vi ska stötta varandra när patriarkatet lägger sig som en blöt handduk över våra axlar. Men det märkliga är att systerskapet inte verkar har plats för alla systrar, i alla fall inte enligt vissa systrar.

Manshatare får inte vara med, men inte heller dom som gillar män FÖR mycket. Inte såna som är inte tillräckligt mycket feminister eller som kan för lite om genus, eller dom har gjort sig ovän med någon av systrarna som sitter på maktposition av något slag.
 
Kommer ni ihåg det coola tjejgänget i skolan? Dom som var långa och smala och hade dyrjeans och märkesrygga. Dom valde noggrant ut nya adepter till gänget och frös helt utan pardon ut alla som var för tjocka, hade fel glasögon eller tunt och flygigt hår.

Vissa feminister beter sig som dom där tjejgängen gjorde. Du måste uppfylla vissa krav för att kvala in i systerskapet och du måste visa tydligt stöd för vissa ”viktiga” systrar.  Har du fel bundsförvanter  - göre dig icke besvär! 
 
Att vara feminist innebär naturligtvis inte att man måste gilla varenda kvinna på jordklotet som person. Men man måste gilla tanken på att alla människor ska behandlas jämställt. Och alla – utom dom som tycker att män ska ha vissa fördelar – måste få vara med. Trots det ägnar sig vissa feminister åt någon slags offentlig utfrysning av folk som har fel vänner eller inte tycker rätt saker.  
 
Det förbryllar mig.
 
Nej, det gör det inte. Men det irriterar mig. Att man låter mellanstadiefasoner breda ut sig i feminismens namn på bloggar och twitter och i krönikor.  Jag är stolt feminist sen så länge jag kan minnas och genom åren har jag svajat fram och tillbaka i mina åsikter om vilken som är den viktigaste frågan när det gäller jämställdhet. Ju äldre jag blir desto mer lutar jag åt att det handlar om att vi alla ska ha samma rättigheter. Det låter simpelt och förenklat kanske, men det har ju visat sig att det är en svårlöst ekvation.  Så jag skulle hellre se att kraft och energi lades på att vårt gemensamma mål än att peka finger åt dom som är ör lite eller för mycket av någonting för att få vara med.
 
Jag tröttnade det coola tjejgängets mobbingmetoder redan när jag gick ut gymnasiet och jag var så lättad när jag tog klivit ut i friheten och vuxenlivet. Men coola tjejgäng blir ju vuxna dom med.

+ Jag älskar att det kommer in nya ord i svenska språket! Särskilt glad blir jag när det inte är engelska ord som plötsligt blir svenska (stalker), utan riktiga svenska ord som dessutom är användbara, som HEN!

Nu när snön är borta ser man att vi stockholmare har använt hela stan som soptipp under vintern. Sjukt vad skräpigt det är överallt!