Jag har länge velat tacka för alla hjälpande händer när jag har rest med rollator på pendeltåg, tunnelbana och buss. Under sju år har det varit så många kvinnor, män och omtänksamma ungdomar.

Det är särskilt svårt på vissa stationer där man måste lyfta rollatorn över gapet mellan perrongen och tåget och upp ett trappsteg in i vagnen. Men det har funnits de som till och med har frågat var jag ska av och kommer och hjälper igen.

Hur ska man klara sig när det är trängsel vid rusningstid och avstigning är på motsatt sida? Men de säger: "ingen fara, vi hjälper!" En trängsel av snälla, hjälpande medresenärer. Jag har också blivit erbjuden sittplats många gånger.

Tacksam 85-åring