Den ikoniska artisten Morrissey bekräftade att hans konsert på Eventim Apollo-arenan i London skulle vara hans sista i England. Reaktionen från pressen och även fansen var ljummen. Varför det? Hade alla de som en gång avgudade honom gått vidare med livet? Tror de att han kommer tillbaka ändå? Var hans senaste skiva för mycket av en besvikelse, eller är det ett sorligt testamente på att världen bryr sig mer om trender än legender?

The Smiths och Morrissey var stora, men blev aldrig ett namn för den breda massan. De var som en vacker hemlig kult. Att förstå och älska musiken var inte ett val – det var ett privilegium. Man var tvungen att ha en viss intelligens och kreativitet. En kontakt med de egna känslorna. Men främst var det musik för folk som balanserade på kanten till livets stup.

Jag vet inte om detta endast är slutet för konserter i England, eller början på slutet för konserter i största allmänhet. Och jag vet inte om musik betyder någonting alls på det stora hela. Men jag vill bara tacka å mina och miljoner andras vägnar, och säga att vi älskar dig, Morrissey.

"Well, the pleasure, the privilege is mine."

Tuna